Seg tjejmil och kuperad bonusjogg

Igår var över 30 000 kvinnor ute och sprang på Djurgården. Det fanns inte riktigt tillräckligt med bajamajor för att täcka alla dessa kvinnors behov. Uppladdning = 40 minuters kö till bajamaja. Därpå språngmarsch till startgruppen som redan blivit framsläppt.

Hann inte möta upp min kvartett innan, och de andra tre var i startgruppen före mig så jag körde solo. På lopp funkar det ändå bäst om jag får fokusera på mig själv och min egen prestation. Oftast.

Okej, uppladdningen var inte optimal, då dagen innan både bjöd på ont i foten, vilket dröjde sig kvar, och migrän light (dvs äckligt ont i huvudet men jag kastade åtminstone inte upp, weho!) så jag hade föresatt mig att ta det lugnt men ändå komma in under timmen. Mitt ”lugnt” skiljer sig alltså lite från Isabellah Anderssons, konstigt nog.

Jag skulle alltså inte kryssa mig fram i folkmassan efter starten. Vad gör jag? Jo, börjar dra om folk ute i den trånga vänsterkanten. Fail redan under första kilometern, som för övrigt gick på 5:23 minuter. Sedan lugnade jag ner mig och kom in i samma lunk som folk omkring mig.

Att det var en relativt varm dag kände jag av ganska snabbt. Det gick segare och redan efter 4 km tyckte jag att det var rätt jobbigt fastän jag inte sprang särskilt fort. Glömde helt bort att fokusera på farten och joggade på och betraktade omgivningen. Fail igen. Ur resultatsynpunkt alltså, däremot är det ju trevligt att se sig om.

Tydligen sprang jag åtminstone tillräckligt fort för att inte fastna i kameran när Hjulben stod vid Djurgårdsbron och försökte föreviga det hela.

Spurtade åtminstone lite på slutet och gick i mål på 59 minuter blankt. Mitt tredje millopp blev också mitt sämsta. Fast den här milen var längre än den i Lund, om man ska tro Garmin. Lundaloppet i våras var 9,99 km och Tjejmilen var 10,13. Kanske var det mitt sick-sackande som gjorde det? På Lundaloppet förra året hade jag ingen Garmin än, och hade bara två månaders löpträning bakom mig. Igår sprang jag två sekunder långsammare än då. Dagsform och motivation gör mycket.

Efter Tjejmilen gjorde jag dock något oplanerat och kanske aningens ovanligt. Vi hade hängt lite med kvartetten med flera ett tag och sedan gått hem för att Hjulben också skulle få springa. Jag gjorde lite armhävningar och sit-ups eftersom jag låg efter med det och sedan hakade jag på Hjulben ut igen! Det blev en kuperad sväng i Lill-Jansskogen. 4,43 km på 29:26 min. Lite segt i benen sådär ett par timmar efter Tjejmilen, men temperaturen hade fallit och det var skönt att springa.

Fler som spontanjoggade lite extra efter Tjejmilen?

Efter loppet. "White chicks & gang signs."

Här svischar jag förbi i vänsterkanten efter ca 8,5 km.

Annonser
Det här inlägget postades i Löpning, Lopp. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Seg tjejmil och kuperad bonusjogg

  1. Tjongan skriver:

    Hej!
    Ja, efter fyra kilometer var vi ute vid blockhusudden, fiiiii tusan vad varmt det var där. Ville bara informera om att min GPS sa att jag sprungit 10.08 km. Så du fick nog springa ett par extra meter medan du kryssade. Eftersom jag försämrat mitt resultat så pass mycket nu så måste jag prestera på något annat lopp under året för att slippa starta längre bak. Enligt Tjejmilens FB-sida så var det k-a-o-s från grupp 5 och bakåt. Uschalimej.

    • Cath skriver:

      Aha! Men även du sprang lite mer än 10 🙂 Dock inom felmarginalen. Men det finns ju massor av lopp att prestera bättra på! Hässelbyloppet? Premiärmilen? Pick and choose…

  2. Ping: Halvmaran: Över förväntan! | Maradrömmar & Klassikertankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s