Liten löparsvacka och svettdöden

I torsdags skulle jag springa intervaller och i fredags långpass men bådadera misslyckades kapitalt.

En femhundring hann jag med i torsdags innan magen sa ifrån. På skarpen. Bara att ta sig hem i bästa möjliga tempo. De 500 m jag hann med gick åtminstone i 5-minuterstempo.

I fredags var benen som stockar när vi gav oss ut med långpass i sikte. Inte mjukades de upp heller. Istället fick de sällskap av löparmagen. Igen! Jag har förvisso haft problem med det förut men det här är extremt. Bara att ta sig hem igen.

Två löppass på raken som sket sig (Pun not intended…), och jag kan inte ens se något mönster i kosthållningen som förklarar det. Att benen var som stockar kan nog delvis förklaras av Malmöfestivalen. Torsdag kväll var benen sysselsatta med att digga till Bob Hund. Fredag kväll var det Jenny Wilson så det kanske var lika bra att lördag var vilodag på löpfronten. Istället krälade jag runt på golvet och klippte renoveringsduk (vi fixar äntligen hallen i Malmö) med röda knän som följd.

Så igår, söndag, gjorde jag ett nytt försök till intervaller. Den här gången med en snäll mage. Blandade hastigheter, där anledningarna till långsammare fart hette motvind, MFF-supportrar och mjölksyra och den snabbaste intervallen berodde på att jag försökte tävla med en tjej som egentligen var snabbare än jag. Jag sprang om och höll mig sedan framför men jobbigt var det! Totalt såg mina 8 x 600 meter ut såhär (min/km):

1: 5:26
2: 5:43 (motvind)
3: 5:32 (MFF:are)
4: 5:10
5: 5:28
6: 4:52 (mental tävling)
7: 5:35 (mjölksyra)
8: 5:38 (all of the above)

När jag kom hem hittade jag en död mygga i gropen under halsen mellan nyckelbenen. Den måste ha krockat med mig i farten och fastnat i svetten där den mötte sitt öde och dog. Stackars krake. Death by sweat.

Idag, måndag, var det nytt försök till långpass. Vi (Hjulben och jag) gav oss ut i ett kyligt Malmö. Snart började det ösregna. Efter 4 km var vi genomvåta. Efter 8 km slutade det regna men då hade vi redan börjat korta av passet för att undvika förkylning. Totalt blev det 17,17 km (Ja, jag stängde av Garmin då med flit för att det var snyggt.) med en snittfart på 6:22 min/km och en snittpuls på 167. Får duga!

Renoveringsknän.

 

Bob Hund!

 

Blött löparpar.

Imorgon sticker jag på två dagars jobb-event (fint litet avbrott under semestern). Får se om det blir någon löpning då. Sedan ska jag vila lite inför Tjejmilen. Apropå den finns det fortfarande en ledig plats, kom igen och ta chansen!

Annonser
Det här inlägget postades i Icke-träning, Intervall & fartlek, Långpass, Löpning. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Liten löparsvacka och svettdöden

  1. Hjulben skriver:

    Ja, hu vad det regnade! Men när det väl klarnade och alla andra vågade sig ut så kunde man i a f känna sig stolt över att ha trotsat vädrets makter!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s