Jobbkaos, bröllop och lite cykling

Förra veckan var smått kaotisk på jobbet och jag spenderade större delen av dygnets ljusa timmar på kontoret. De timmar jag inte jobbade eller sov ägnade jag åt förberedelser för helgen. Veckan avrundades nämligen med ett härligt bröllop! Vännen Chili (som vi möhippade häromsistens) blev fru och jag hade fått det ärofyllda uppdraget att vara toastmaster på festen. Lite läskigt men väldigt kul! Fick massor av positiv feedback också, och det värmde.

Bröllopet var ute på Lidingö, och jag ska erkänna att jag lekte med tanken på att ta med löparkläderna och ta en övningsrunda inför Lidingöloppet, men jag insåg att det inte skulle finnas utrymme för det så jag lät bli. Dessutom var väskan full av min toastmaster-rekvisita 🙂

Men! När vi kom hem igen på söndagseftermiddagen tog vi oss faktiskt ut på en cyklerunda. Ännu tycker jag inte att cyklingen i Stockholmstrakten kan jämföras med Malmö och Skåne. Man kommer liksom sällan till en landsväg utan blir hela tiden avbruten av korsningar och trafikljus. Särskilt om man inte tänker cykla så långt. I söndags cyklade vi 37,02 km och snittfarten blev 21,9 km/h. Vi avslutade åtminstone med några ruscher vid Stora Skuggan och kom upp i 41,7 km/h. Helt OK med motvind och backar.

Apropå Stora Skuggan körde vi lite ruscher där för några veckor sedan också. Då mötte vi en annan cyklist som verkade göra samma sak. När vi var på väg därifrån stod tre cyklister vid vägkanten och tittade när vi cyklade förbi. Jag fick en flash från barndomen, när man i ett sådant läge kunde stanna och i princip fråga om man skulle leka och sedan var man kompisar hela sommaren minst. Man borde kunna göra sånt lite mer även som vuxen.

Roar mig kungligt på parkeringen utanför matbutiken...

Fôre bröllopet. Hjulben och utsikten.

Hur ofta pratar du med främlingar när du tränar?

Annonser
Det här inlägget postades i Cykling, Icke-träning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Jobbkaos, bröllop och lite cykling

  1. Heidi skriver:

    Jag brukar prata med helt okända ganska ofta faktiskt. Det beror ju på i vilken situation man träffar på dem men många är glada för att prata lite. Jag tycker att det ger rätt mycket!

    • Cath skriver:

      Tummen upp på det! Jag pratar förvisso med folk en del, dock sällan just vid cykling eftersom man knappast stannar upp mitt i farten. Och även om det ger en del att prata med folk är det sällan man bestämmer en träningsdejt. Det borde man nästan göra nån gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s