Migrän bortskänkes!

Ja, visst var det migränen som slog till igår. Klockan 16.40 bestämde jag mig för att stappla från jobbet. Det hade hunnit bli molnigt, men solglasögonen åkte på så jag fick gå och kisa ifred.

Kom hem skakig och kallsvettig och la mig genast i sängen med en scarf över ansiktet för att slippa ljuset.

Vaknar av att mobilen låter. Det är ljust ute så jag tänker att det är alarmet och dags att gå till jobbet. Ser att det är en kompis som ringer och svarar ”God morgon!” så käckt jag klarar av. Han blir lite ställd. Klockan är tydligen 18 och han ville ha lite AW-sällskap. ”Nej, jag ligger här och har lite migrän bara.” säger jag så glatt jag kan. Lite förvirring senare lägger vi på. Han måste ha trott att jag var full.

Ungefär här slår huvudvärken till ännu hårdare. Det är nästan lika illa som det var innan Lidingöloppet förra året, då min sambo tog mig till akuten. Jag kan inte någonting. Inte ligga, inte sitta, inte stå. Ljuset gör ont och illamåendet är tungt.

Har en session i badrummet, och går och sätter mig i hallen som är det mörkaste rummet i lägenheten. Kan dock inte sitta upprätt så jag förflyttar mig till vardagsrummet där jag kan halvligga i soffan. Ligga ner funkar inte, då pulserar det allt för hårt i huvudet.

Efter ytterligare en session med toan ringer det igen. En annan kompis, som jag skulle äta lunch med nästa dag (alltså idag), som ville stämma av. Jag verkade nog full igen. Nåja.

Efter en stunds slumrande i halvsittande ställning lyckas jag lägga mig ner försiktigt. Det pulserar men börjar åtminstone skymma så ljuset är inte så jobbigt längre.

När jag vaknar är det mörkt. Klockan är nästan 2 på natten och jag får den där overkliga känslan som man kan få när man är sjuk och är totalt dygnsförvirrad. Stapplar in till sovrummet, borstar tänderna och går och lägger mig. Är helt matt men kan inte sova. Pulsen är ojämn och ingen ställning är bekväm. Framåt 3.30 somnar jag nog ändå och nästa gång jag vaknar är det dags att gå upp och gå till jobbet.


När jag låg där och huvudet pulserade som värst och illamåendet kändes i varenda cell, tänkte jag ”Denna migrän önskar jag inte ens min värsta fiende!”

Sedan tänkte jag om. Jo, om jag kunde skicka över min migrän till Utöya-mördaren skulle jag förmodligen göra det.

Sedan tänker jag att så får man inte tänka. Men jag gör det ändå.

Annonser
Det här inlägget postades i Funderingar, Hälsa. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Migrän bortskänkes!

  1. Cathrin - Mål i sikte skriver:

    Fy sjutton vad jobbigt! Hoppas du mår bättre nu. Verkar inte vara en hit det där med migrän. Är turligen förskonad från sånt. Har mycket sällan ens lite huvudvärk. Ska försöka uppskatta det mer.

    ps
    om det är någon som förtjänar den där migränen så är det nog han..

    • Cath skriver:

      Ja, det höll i sig lite även igår, men idag är jag frisk och kry och redo för helgens äventyr! Tacka ditt värkfria huvud, tycker jag 🙂

      Och, ja, det var lite så jag kände… Hellre det än offentlig hängning som det började tjabblas om på Facebook.

  2. Jennie skriver:

    Ush vad jobbigt! Migrän suger.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s