Försenat inlägg: Oformtoppad och snedsprungen

Detta inlägg skrev jag egentligen den 14 juni, men såg precis nu att något måste ha gått snett när jag tryckte på knappen för att lägga upp det. Så, en månad försenat, här är mina post-semester-pro-Vättern-känslor:

I helgen är det Vätternrundan, ifall någon skulle ha missat det. Den senaste månaden borde jag ha vässat formen. Det har jag inte gjort.

Med något dålig timing reste jag bort 22 maj – 7 juni. Och det var inte en träningsresa. Nej, nej. Det var en veckas seglingskurs, 5 dagars kurs + konferens och 3 dagar med friare schema + ett dop. Självklart hade jag planerat in att springa en sväng så fort tillfälle gavs.

Dilemma 1: Tillfälle gavs sällan.
Dilemma 2: Redan när första tillfälle gavs gick det snett och förstörde framtida tillfällen.

Så vad hände? Jo, dag 2 på seglingen hade vi lagt till i Methana (Athens skärgård) och Hjulben och jag bestämde oss för att det var läge för en kvällsrunda. Vi joggar iväg i den ljumma kvällen och jag känner mig ganska stark. Efter ett par km kommer vi till en uppförsbacke där det är en spricka i asfalten. Kombinationen något snett löpsteg plus oväntat snett underlag gör att min vänsterfot viker sig helt inåt. Jag försöker sätta i högerfoten men snubblar till även med den eftersom jag redan är mitt i fallet. Under tystnad fortsätter jag fallet samtidigt som jag hinner tänka att ”Aj, fan, det här är inte bra.”

Plötsligt ligger jag således på mage på marken. Först då märker Hjulben något. Eftersom han springer framför mig och jag faller så tyst blir han totalt överraskad när han vänder sig om. ”Oj!” ropar han bara och är snabbt framme för att hjälpa mig upp. Jag tänker obekymrat springa vidare men när jag stödjer på vänsterfoten skär det till och smärta strålar ut från vristen. Efter några steg låter jag mig övertalas till att sitta ner.

En stunds vila och jag anser mig vara läkt. Avböjer förslaget om att ta kortaste vägen tillbaka till båten. Man vet ju aldrig när nästa löptillfälle ges! Springer alltså någon km till innan vi styr kosan mot hamnen igen.

Eftersom en av båtägarna är före detta sjuksköterska får jag sedan stränga order om att ta minst 2-3 dagars vila eftersom jag haltar litegrann. Jag fogar mig motvilligt. Förnuftet säger mig att hon har rätt.

När jag springer igen några dagar senare kan foten inte uppföra sig. Jag trampar snett hela tiden, dock utan att falla. Sjuksköterskan har nog rätt i att en sena blivit utsträckt. Jag lovar att köpa en elastisk binda innan jag springer igen.

Så, några dagar senare är jag på kurs i Tarragona och hittar tid till morgonjogg med nyinköpt elastisk binda. Tar det lugnt och noterar att konditionen snabbt börjat vika med annan kosthållning och begränsat med motion. Eller så är det bara för att jag inte sovit tillräckligt. Det blir en kort tur och bindan ger lite skav. Måste vänja foten vid den. Det är dock en väldigt vacker morgon och jag ångrar att jag inte har kameran med mig men sparar bilderna i mitt eget minne.

Det blir bara två pass till i löparskorna under mina bortresta veckor. Kort och lugnt men det har åtminstone hjälpt mig att inte helt tappa konditionen.

Tur att det är svårt att trampa snett när man cyklar!

Methana

Små gränder i Ermioni. Bäst att stanna vid Stop-skylten för där kommer en trappa.

Träd mitt i gatan, Ermioni.

Körsbär och havet.

Posing vid fyren i Biarritz.

Annonser
Det här inlägget postades i Löpning, Skador. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s