Årets mesta lopphelg!

Plötsligt sitter man i soffan på söndag kväll och har en lopphelg bakom sig. 10 km löpning och 90 km cykling avklarat. Hur det gick? Det kan du läsa och se nedan.

Lördag morgon laddar vi med kolhydratrik brunch. Rågbrödsmackor, Weetabix och små halvhemmagjorda croissanter med blandad fyllning. Vi hinner även med ett besök på Solde Kaffebar innan vi åker till Lund.

Halvfabrikat kan vara riktigt bra!

Väl i Lund gör vi först ett besök på CykelCity och avklarar inköp av slangar, pump och cykeltröjor. Bra att ha inför söndagen. Hämtar sedan ut våra nummerlappar med våra ”namn” på. Eftersom jag döpt sambon till Hjulben är jag förstås Gråben. Långsammare…

Gråben och Hjulben goes Lundaloppet.

Hinner hänga ett tag innan det är dags för ombyte, uppvärmning och till slut loppstart. Det är den första varma och soliga dagen på länge så hängandet är ganska behagligt. Jag ställer mig vid 55-skylten eftersom jag hoppas att min sluttid ska ligga närmare det än 60 den här gången.

Här hänger jag och mitt svettband.

Blir man varm av att se andra värma upp? Spanar på Friskis-uppvärmningen.

Starten går. Folk börjar gå, precis som förra året. Tiden börjar ändå inte registreras förrän vid startlinjen. Då startar jag även Garmin och börjar jogga. I början är det bara att följa med strömmen, men många försöker armbåga sig fram. Jag förstår dem, samtidigt som det kan vara irriterande när någon som kryssar sig fram skär ens väg precis framför fötterna så att man måste bromsa för att inte snubbla.

Tankarna under loppet fokuserar ganska mycket på andras beteende och min egen oförmåga att hålla tempo. Det är väldigt tydligt att jag påverkas en hel del av den plötsliga värmen. Pulsen är hög och det är mycket jobbigare än när det är några grader kallare. 20 grader är förvisso inte jättevarmt, men när det knappt varit över 10 grader de senaste två veckorna är man inte så acklimatiserad till det.

Det finns en ganska lång sugande backe under loppet, och eftersom det är två varv i stan får man hela två möjligheter att njuta av den. Där går tempot ner rejält och andra varvet ser jag en del som kapitulerar och går uppför backen.

Förvånas även en del av de bilar som obekymrat backar eller kör ut rakt bland löparna. Visst, klart de ska få komma fram och ut ur sina parkeringsplatser men en del tycks verkligen inte ta någon notis om det pågående loppet. Flera löpare blir arga, och det förstår jag.

På en smal sträcka inne i city är jag på väg att börja försöka peppa publiken, när jag plötsligt hör en mörk stämma bakom mig som ropar ”Tack, tack!” och folk klappar. Strax blir jag passerad av den ropande killen, som dessutom håller armarna i segergest ovanför huvudet. Publiken klappar och jag ler.

Jag vet inte riktigt när jag inser att det kommer bli tight att klara det mål jag helst vill klara, men om man ser på Garmin-kurvan börjar jag öka en del efter ca 50 minuter. Faller dock snabbt tillbaka till bekvämlighetshastighet, varpå jag ökar igen och sådär håller det på. Så kommer upploppet och jag drar till med en liten spurt. Går i mål på 57:32. Inte vad jag hade hoppats på, men det är ju ändå PB! Det ger mig plats 320 av 566 töser som sprang 10 km.

Hjulben hade gått i mål på 37:15 och därmed förärats den silvermedalj man i år kunde få om man som påg sprang på under 41 minuter och som tös om man sprang under 46. Förvisso springer han alltid på de tiderna ungefär, även om han tränat lite (som i år) men ändå. Heja Hjulben! Tyvärr är han precis några sekunder från att hamna i topp 30, och får nöja sig med plats 31.

Min brons och Hjulbens silver.

På väg till stationen köper vi glass och passerar de som springer 5 km. Det förevigas. Senare på kvällen är det dags för en födelsedagsfest och löparpjucksen byts ut mot helt andra skodon.

Hejarglass!

Sådana här skor är fötterna mindra vana vid nu för tiden.

Festen blev vi dock inte så fasligt långvariga på, eftersom vi skulle upp 6.30 för söndagens cykellopp. Så värst många glas drack vi inte heller.

Och plötsligt var det söndag och klockan ringde. Eller, nej, det gjorde den inte alls men som tur är vaknade jag ändå och väckte Hjulben. Efter en inte lika mastig frukost som gårdagens stuvade vi in cyklarna i bilen och begav oss. Lite senare än tänkt, men starten var flexibel 9.00-10.oo så det skulle vara lugnt.

Efter lite bilkö bakom lastbilskaravan kändes det mindre lugnt, men det gick ändå och vi startade 10.01, så det var verkligen på håret. Det första vi gör är att cykla fel, men det rör sig bara om ett par hundra meter så ingen skada skedd. Resten av vägen är det lätt att hålla koll.

Det är en solig dag, och första dagen vi kan cykla med bara korta cykelbyxor och cykeltröja. Skönt! Mycket klungövning blir det dock inte för vår del. Efter 12 km cyklar vi om några som tar det lugnt, och de har inte racer heller. Vi gissar på att de ska cykla 30 km.

Sedan är vi ensamma igen. Vägen är mestadels fin och kroppen känns ganska pigg, trots begränsat med sömn. Vi cyklar på och turas om lite att dra. Jag är starkast på raksträckorna och Hjulben grejar uppförsbackar och motvind bäst. Och bådadera finns det gott om. Framför allt motvind. I en del nerförsbackar är det rentav så mycket motvind att man får trampa rejält för att hålla tempo. Bra träning! Hoppas bara det inte blir så på Vättern…

Hjulben drar.

Efter att vi cyklat ca 40 km blir vi omcyklade av ledarklungan på 150 km. Dem orkar vi inte hänga på. Sedan kommer en eftersläntrare 100 meter bakom. Därefter blir vi passerade av några åt gången. I den längsta uppförsbacken kommer en kille ikapp och hojtar ”Snygg cykel!” Han har förstås en likadan, men en tidigare modell, och jag svarar ”Detsamma!” Han cyklar och pratar lite innan han drar iväg.

Vi stannar inte vid några depåer, utan äter våra medhavda energikakor i farten. Med lägre fart än annars då förstås.

Vid ett tillfälle blåser det en massa frön från träden och givetvis lyckas ett frö smita in bakom mina solbrillor och in i mitt öga. Sjukt störigt och nästan lite komiskt. Ögat är irriterat hela resten av vägen (och faktiskt fortfarande).

Himla sköna funktionärer var det också.  En sa att vi inte behövde skämmas för vår insats. Vi valde att ta det som en komplimang. Senare, vid en depå, stod två funktionärer och hejade ivrigt. Då blir man glad!

Delar av sista milen hade jag det dock tufft. Förutom ont i baken, hade spänningen i nackmuskulaturen fortplantat sig och blivit till spänningshuvudvärk. Spännande. Enligt Hjulben hade jag knappt styrfart en stund. Får börja köra på tigerbalsamsplåster i förebyggande syfte.

När vi hade cyklat 90 km var vi inte riktigt framme än. Istället stannade Garmin på 92,92 km, efter en färdtid på 03:43:02, vilket ger en genomsnittlig färdhastighet på exakt 25 km/h. Höjdstigningen var totalt 409 meter och min medelpuls slutade på 158 slag/min. Maxhastigheten var 42,7 km/h, givetvis inte på en 30-sträcka.

Efter målgång serverades det korv. Normalt är det inte min grej men just idag var det faktiskt gott. Vi hängde en stund i gräset och spanade på cyklar och cyklister innan vi begav oss hemåt.

Körv.

Cykelskor och korvkö.

Nöjd bloggare efter utfört dagsverke.

Såhär ser det ut enligt Garmin Connect, kolla mesta uppförsbacken:

Idag har vi alltså slagit längdrekord och snittfartsrekord. Även maxhastighetsrekord i Sverige (vi kom upp i högre hastigheter i Portugal). Vi har dessutom skaffat oss cykelbrännor som heter duga. Hoppas det blir det nya svarta.

Benet och armen efter dagens 9 mil i strålande sol.

Avslutar med att konstatera att den här veckan har varit min mest lopppintensiva hittills. Och vår hemlagade middag var ändå godare än korven. Rödspätta, ångkokt sparris och risotto med sockerärter. Yummy.

Veckans medaljskörd. Finns det ett samband mellan distans och medaljsnygghet?

Dagens bästa mat!

Hur har din helg varit?

Annonser
Det här inlägget postades i Cykellopp, Cykling, Löpning, Lopp. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Årets mesta lopphelg!

  1. Heidi skriver:

    Vilken härlig helg! Funderar faktiskt på att köpa en cykel, du får det att låta så roligt.

  2. Cathrin skriver:

    Mycket avundsjuk på din helg! Jag orkade varken ge mig ut på mina planerade långpass löpning eller cykling.

    Väldigt fint svettband. Var har du hittat det? =)

  3. Cath skriver:

    Heidi – Superhärligt! Rekommenderar cykling! Borde vara OK för knäna också 🙂

    Cathrin – Har för mig att jag fick svettbandet i present, vet inte var det kommer ifrån. Har Batman också 🙂

  4. Ping: Seg tjejmil och kuperad bonusjogg | Maradrömmar & Klassikertankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s