Megabrunch och långpass

Den här helgen har främst inneburit ätande och träning. I lördags blev det BodyPump, vilket ledde till viss ömhet i benen igår. På kvällen blev det även ett par glas vin, och söndag förmiddag hade vi bokat brunch på Hilton. Den brunchen är inte nådig, man kan inte bli annat än proppmätt.

Inte oväntat drabbades jag följaktligen av svår paltkoma och somnade i soffan. Hemma då alltså, inte på Hilton. Vadå långpass? Hjulben propsade medan jag låg skengravid och sjöng tyst för gose-hajen i soffan.

Solen sken och lockade och vid fyratiden kom vi slutligen iväg. Pulsen drog iväg direkt och magen kändes tung. Ingen idé att tänka på pulsen alltså, bara jogga på lite lagom. Målet var någon kilometer längre än förra veckans 16,05 i ungefär samma tempo (7 min/km).

Som vanligt bjöds vi på motvind, men bättre att ha den i början än i slutet. Enligt min kusin har Malmö 20 vindstilla dagar om året. Än så länge har jag inte prickat in någon löptur på en sådan dag.

Eftersom det fortfarande var ganska kyligt sprang jag i mitt vindtäta längdåkningsställ. Det blir nog några rundor till med det. Vi joggade på i behagligt tempo. Pratade lite, tänkte en del, tittade på andra människors löpstilar. Det blev ett par pitch stops på en mack och ett par offentliga toaletter, annars var det bara vid rödljus vi stannade.  

När vi hade avverkat 13 km och befann oss på Ribbans raksträcka mindes jag plötsligt väldigt tydligt hur jobbigt jag tyckte det var när vi kommit dit förra våren. Sträckan såg då evighetslång ut och jag fäste blicken i marken för att slippa se. Benen värkte och jag sprang och gick om vartannat. Det var då. Nu sträckte jag på mig, blickade långt framåt och kände mig stark. Långpass är kul!

Före. Foto: Armen.

Om någon undrade vad Snigel gör nu för tiden.

Mindre disigt än förra veckan, men eftersom mobilen inte kan zooma ser man ändå knappt bron.

Lite molnigt kring Torson.

Och givetvis kan mobilkameran inte riktigt ge verkligheten rättvisa.

Garmin ger nog verkligheten mer rättvisa. Pulsdipparna är vid stopp där jag stängt av Garmin.

I slutändan blev det en lagom lugn tur på 17,33 km med en färdtid på 1:58:37 och därmed ett genomsnittligt färdtempo på 06:50 min/km. Bästa tempot påstås vara 3 min/km, kanske när jag körde min lilla spurt mot slutet. Det var också då maxpulsen på 181 sattes, medelpulsen var annars 163 slag/minut.

Och jag ser redan fram emot nästa långpass.

Annonser
Det här inlägget postades i Långpass, Löpning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s