Jogging och rullstakning (eller ”Malmö stirrar och ler”)

Idag bjöd Malmö på strålande sol och fem minusgrader, dock fortfarande barmark. Det kändes som ganska lämpliga förutsättningar för att träna lite stakåkning på rullskidorna.

Eftersom min cykel är borta sedan förra gången jag körde rullskidor, bestämde jag mig för att jogga till Ribban. Jag känner mig inte tillräckligt säker på rullskidor för att ta mig genom stan på dem.

Alltså packade jag ner rullskidor, pjäxor, stavar och hjälm i en ganska stor ryggsäck och drog iväg. Även om ryggsäcken är ganska stor sticker förstås stavarna upp en bit, och folk stirrade verkligen. De flesta log. Barn pekade. Jag kände mig lite som ett trevligt UFO som svävade genom stan. Eller svävade och svävade, med skumpande ryggsäck var det väl mer som ett skottskadat UFO men ändå.

Plötsligt säger det ”KLONK!” och något håller mig tillbaka. Jag har för ett ögonblick lyckats glömma hur mycket stavarna sticker upp och sprungit in med dem i en skylt. Stoppförbud, av alla skyltar. Stavarna flyger upp ur väskan, fastnar någon sekund i skylten och faller sedan mot marken. ”Oops!” säger jag, plockar snabbt upp stavarna och fortsätter med dem i handen. Minst tre personer såg händelseförloppet och ser väldigt muntra ut. Jomen, det bjuder vi på.

Framme vid Ribban efter 2,5 km svidar jag om. Folk tittar fortfarande fascinerat. Rullskidor är tydligen väldigt exotiskt. Börjar staka och det känns väldigt lätt jämfört med det tröga snöföret i Mora förra helgen. Har fortfarande en del respekt för rullskidorna sedan mitt fall, så jag tar det ganska lugnt. Stakar hela raksträckan och möter faktiskt två andra rullskidåkare. UFO-fränder! Yay!

När det är dags att vända efter knappt 3 km går det inte lika lätt. Jag har tydligen haft rejäl medvind innan, och nu är det istället rejäl motvind. Stakningen går ändå lättare än förra helgen och jag kör på. Stannar ibland för korsande hundar, barn och pensionärer.

Ombyte igen och springa hem. Undviker skyltar den här gången utan nöjer mig med att glädja omgivningen på ett lite diskretare sätt.

Summa summarum:

Transportjogg 2.24 km på 15:22 min (Garmin var seg som vanligt och kunde börja registrera när jag redan hunnit en bit), medelpuls 172.

Stakåkning 5.81 km på 39:16 min (Fast glömde stänga av när jag började packa ihop). Medelpuls 158.

Transportjogg 2.40 km på 17:06, medelpuls 161.

Ombyte pågår.

Ribbans raksträcka och Turning Torso.

UFO-skugga.

Vem har skrattat åt dig idag?

Annonser
Det här inlägget postades i Löpning, Rullskidor. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Jogging och rullstakning (eller ”Malmö stirrar och ler”)

  1. Marieh skriver:

    Vad roligt med rullskidor! Jag är grymt sugen på att köpa mig ett par när snön har försvunnit för jag tippar på att jag kommer ha en enorm abstinens efter skidåkningen då.

  2. Christoffer skriver:

    Vet inte om man lyckades locka till så många skratt men jag och en polare var rundade ”titanic” och torson runt lunchtid idag på vår löprunda. Så som vädret var idag kunde man ju inte låta bli att ge sig ut

  3. Johanna skriver:

    Nej, jag åker inte längdskidor. Har aldrig upplevt suget efter det heller. Provade på lite när jag var yngre men det var mest bara att ta sig fram och ingen teknik alls inblandad. Kanske skulle ta mig i kragen och testa någon vinter framöver. 🙂

    Hoppas tjockis-känslan gick över snabbt! Den brukar göra det, för mig i alla fall, om jag tränar lite så det har jag faktiskt gjort idag. Det är inte mycket som inte kan botas med lite träning.

  4. Cath skriver:

    Marieh – Det är kul, men svårt! Eller jag tycker åtminstone det är svårare än längd. Det är liksom inte samma styrsel. Å andra sidan lär det ju öva ens balans och kontroll ordentligt!

    Christoffer – Det är nog egentligen en fördel att inte vara slapstick när man springer. Kanske gjorde ni istället någon löpsugen och förbättrade därmed folkhälsan en smula!

    Johanna – Klart du ska testa! Jag vet flera som testat som barn och sedan igen som vuxna och tyckt att det var mycket roligare då 🙂

  5. Hjulben skriver:

    Att man blir uppmärksammad när man utövar sin idrott tycker jag bara ska ses positivt! Det är lite extra cred när omgivningen tycks fascineras av att man gör något exotiskt! Kanske ska ta upp det gamla träningstricket att löpa med rugbybollen i armen som vi gjorde när jag lirade i Södertälje RC:s juniorer…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s