The long story of the Vasaloppsläger

Dag 1

Lagom till lunch i torsdags (10 februari) anlände jag och en del andra förväntansfulla med längdskideväskor till Mora. Det snöade ymnigt och vi packade in oss i en stor taxi till Mora Parken. Åt lunch, fick våra stugnycklar, installerade oss och stack ut i spåren för ett eftermiddagspass innan mörkret föll. Det var ca -5 grader och snöade konstant. Alla hade gett sig ut vid lite olika tidpunkter, så jag var ensam i spåren. Den första levande själ jag möter är en man med långa istappar i skägget. Han ser på mig utan ett ord och det är nästan surrealistiskt där i halvdunklet.

Lite drygt 6 km åker jag innan jag vänder om. Då har jag hunnit möta en del andra. De flesta hejar glatt, oavsett om man känner varandra eller ej. Tillbaka i stugan efter 12,62 km är jag därför på gott humör.

Valmöjligheter

Inte en kotte.

Någon som kan upplysa mig om varför man gör spridda staplar av detta slag? Något med luftig förvaring kan jag tänka mig,

Har man inget skägg får man samla snö på andra ställen.

På kvällen, efter middagen, gav Staffan Larsson en grundlig vallagenomgång, och jag blev lite klokare på det där med vallan. Dock kan man diskutera det där med ”porer” i belagen. Inte sjutton har väl belagen porer? Det är ju inte levande, närmast plast. Ojämnheter, visst, men porer?

Dag 2

Nästa dag, fredagen, var det dags för teknikpass kl 9.00. Vi var uppdelade i två grupper, där Staffan Larsson och Toni Kinnunen höll i varsin grupp (med gruppbyte till eftermiddagspasset). Jag var i gruppen som hade Toni på morgonen och vi började med åkning utan stavar för att öva tyngdöverföring i diagonalåkningen. Det kändes bra och naturligt och jag fick positiv feedback, bland annat i form av ”Det ser ut som att du åkt skidor hela ditt liv!” Jag strålade nog ikapp med solen då.

Det var inte lika naturligt när man skulle ha stavarna igen, men jag tog åt mig av tipsen att ha armarna nära kroppen och det blev bättre. Detta gäller både i diagonalåkning, stakning med frånskjut och stakning. I det sistnämnda kom jag ändå knappt framåt eftersom skidorna hade nästan noll glid. Det kändes som att jag försökte hasa mig fram på sandpapper. Snabbvallan jag hade strukit på i brist på annat gjorde inte mycket nytta i nysnön. Men tekniken fick jag till.

På eftermiddagspasset hade min grupp alltså Staffan som instruktör, då körde vi en del repetition och la till lite nytt i varje växel, samt övade saxning. Min egen sammanfattning av tekniken och de fem växlarna kommer i ett eget inlägg.

Det var fascinerande att se hur Staffan, utan stavar, på tio meter fick upp så mycket fart att han kunde göra ett hockeystopp så att snön sprutade. Rörelserna ser så lätta och naturliga ut för eliten, som en dans. Det är faktiskt lite vackert att se. Den dynamiken har jag inte riktigt.

Toni visar och vi lyssnar.

Staffan undervisar och vi försöker memorera varje ord och rörelse.

Ny mössa, kanske blir den jag använder på Öppet Spår.

Man kan bowla och memorera sträckan på samma gång, perfekt!

På fredagkvällen gällde det att bättra på vallan inför lördagen. Vi skulle nämligen åka buss till Oxberg och därifrån planerade jag att ta HalvVasa-sträckningen hem. Då gäller det att ha både glid och fäste. Jag hade shoppat glidvalla på dagen och tog mig an skidorna. Blå glidvalla och dito fästvalla eftersom temperaturen skulle krypa neråt.

Vallning pågår.

Dag 3

Lördag morgon visade termometern -15,5, men i själva verket var det -17. Ett gäng förväntansfulla längdåkare satt vid frukostbordet. Jag lassade på rejält med mat eftersom jag tänkte stå mig ett tag och inte räknade med att hinna tillbaka till lunchen. De andra trodde knappt att jag skulle få i mig allt, men man ska inte underskatta min magsäck!

Stugtermometern, som visade lite för varmt.

Frukost! Havregrynsgröt med kanel, mjölk och bär, macka med leverpastej, macka med skinka och paprika, liten frukostbulle till matsäck, juice, äggröra, ägghalvor med räkor.

Alternativen. Avstickaren till vänster var dock inte spårad.

Väl framme i Oxberg tror jag att ungefär hälften valde att ge sig på HalvVasan. Jag bestämde mig för att ta det lugnt och inte bry mig om ifall jag blev omåkt (lättare sagt än gjort). 15 km runt Oxbergssjön var jag ganska ensam i spåret. Övriga låg antingen framför eller bakom. Föret var trögt men strålande sol gav energi mentalt. Efter 2 timmar var jag i Oxberg igen och det kändes som en smärre evighet. Fyllde på med varm Vitargo som Staffan ordnat, pratade med andra jag mötte där och blev lite lättad när jag hörde hur alla kommenterade det tröga föret. Det var alltså inte bara jag!

Direkt efter Oxberg blir det mer liv i spåret. Jag möter folk, blir omåkt och åker om (det förra i högre grad än det senare). Efter några kilometer passerar man en skidbacke (Gopshus), och redan långt innan hör man musik som spelas. När jag närmar mig utkristalliserar sig en Bon Jovi-låt och jag möts av folk med slalompjäxor som korsar spåret. Känns nästan som en liten kulturkrock, och just där och då blir jag lite sugen på utförsåkning istället. Blir dock snart upptagen av att åka om några tyskar.

I både Hökberg och Eldris fanns möjlighet att gå in i värmestugor och ta en fika ganska billigt, men jag lät bli eftersom jag kände att risken var överhängande att jag inte skulle vilja fortsätta då. Nöjde mig med att stanna och dricka varmt utanför.

Det hela tog sin lilla tid och jag vet knappt vad jag tänkte på under tiden. Tekniken förstås, och hur långt det var kvar, att jag var trött i högra sidan av ländryggen. Men jag måste tänkt andra saker också. Känns lite som en dröm i efterhand. Tappade känseln i näsan en stund, och tårna. Övade på att ”snyta mig i luften”, men bara när ingen såg…

Efter fem och en halv timme var jag tillbaka i Mora Parken. Lunchen hade jag förstås missat, den stängde när jag var i Eldris och hade 9 km kvar. Jag kände mig inte direkt hungrig, men tänkte att det nog kunde vara bra att äta något, så jag köpte en skagen-baguette och en liten chipspåse i receptionen. Massor av choklad stod och lockade på mig, men den fällan tänkte jag inte gå i. Jag fick lite efter-frossa och i duschen noterade jag att mina tår antagit en lila nyans och gjorde ont när de tinade.

Någon har fått nog.

Jaha, så kör vi då.

Vykortsåkning!

Fin lokalreklam.

Framme. Inte sist ändå...

Näringsriktig eftermiddagslunch.

Efter middagen hade jag bokat massage, och eftersom högre nederdel av rygg/ovandel av säte faktiskt gjorde ont kändes det välbehövligt. Massören noterade på grund av detta att mina ben inte var lika långa, så hon tryckte och drog och hade sig tills de var ganska jämnlånga. Det är faktiskt inte första gången jag varit med om det hos en massör, så det är kanske dags att undersöka. Någon som känner till en bra naprapat i Malmö?

Dag 4

På natten sov jag som en sten, och vaknade ganska redo för söndagens långtur. Denna gång hade jag bestämt mig för att återigen gå av i Oxberg, men att inte runda sjön, utan nöja mig med 28 km tillbaka. När jag tittade på termometern tänkte jag att till och med det kunde bli tufft, eftersom den visade -23,7, men jag fick höra att den verkliga temperaturen var -26/-27. Tror inte att jag någonsin vistats ute i den kylan under längre tid förut. Det fick bli två underställ samt värmetröja under skiddräkten. Därtill uppdragen buff plus varm mössa.

Nåväl, efter frukost och extra vallning åkte vi med bussen. Staffan hade lyckligtvis pjäxöverdrag till utlåning, bra för att skydda mina stackars tår. Han uppmanade oss att hålla för ansiktet i utförsluten, för att skydda mot vinddraget, och att vara uppmärksam på vita fläckar i ansiktet. Vi skulle även vifta på tårna och fingrarna. Jag hade dessutom fått tipset att inte åka i linser, eftersom kylan kunde torka ut dem, så det blev glasögon.

Med huvudet fullt av kalla tankar hoppade vi av i Oxberg och drog iväg. Det var kallt, men det kändes som att jag hade lagom kläder på mig. Pjäxöverdragen gjorde sitt jobb och jag lydde alla råd. Glasögonen frostade igen gång på gång så jag fick stanna och putsa för att kunna se något. Vid skidbacken var det tomt, och Roxettes ”Sleeping in my car” ekade ur högtalarna. Vid Hökberg tog jag ett foto av mig själv för att kolla hudfärgen och hur snygg jag var. Började skratta vid åsynen och bjuder på den nedan.

I Eldris valde jag faktiskt att gå in i värmestugan och fika. När jag kom ut igen kändes det extra kallt och det tog ett tag innan jag fick upp värmen. Åkandes med fingrar utan känsel ångrade jag att jag ens tagit en paus. Tur att det inte var så långt kvar.

Denna gång hann jag till lunchen. 3 timmar och en kvart tog turen och jag kände mig ganska pigg och nöjd. På två dagar hade jag provat på HalvVasa-sträckningen och TjejVasa-/KortVasa-sträckningen. Dessutom i sämre före än normalt, om man ska tro på veteranerna. Och det gör jag.

Glädjemätartermometern. I själva verket var det -26,5.

Inte lika mycket vykort, men bättre glid än dagen innan.

Jag är så himla snygg. Framför allt har jag inga vita fläckar i ansiktet.

Humor i spåret del 1.

Humor i spåret del 2.

Framme lagom till lunch!

9 mil – jag är redo! Mer än förut i alla fall.

Annonser
Det här inlägget postades i En Svensk Klassiker, Längdskidor. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till The long story of the Vasaloppsläger

  1. Cathrin skriver:

    Vilka härliga bilder och vilken härlig helg du haft! Vi får hoppas att det är lite mildare när det är dags för the real deal. =)

  2. Ida skriver:

    Ser underbart ut, jag måste nog bok en sån helg innan min Vasa också : ) Kan tipsa om Jimmy Palm, riktigt härlig kille som hjälpte mig massor för ett par år sen: http://www.kockumfritid.se/Aktiviteter/Naprapat/tabid/401/Default.aspx

  3. Hjulben skriver:

    Geez, kallt värre! Men jag skulle gärna käka en sådan där frulle, då kan det vara värt att ge sig ut i minus 25.

  4. Ping: Längdåkningens 5 växlar – tekniktips från Vasaloppslägret | Maradrömmar & Klassikertankar

  5. Ping: Naprapat-prat | Maradrömmar & Klassikertankar

  6. Ping: Var är snön? | Supertjejklassikern

  7. Ping: Bokat Vasa-weekend i Mora! | Supertjejklassikern

  8. Ping: VasaWeekend och snökärlek | Supertjejklassikern

Lämna ett svar till Ida Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s