Längd & löp

Så, lite kort om helgens små eskapader. Lördag morgon tvivlade jag starkt på att det skulle vara åkbart någonstans i närheten av Malmö, men efter en snabb titt på skidspar.se bestämde jag mig för att det var värt ett försök. Gav mig alltså av mot Bulltofta och parkerade på en blaskig parkering. Det var som ett smärre hav med diverse isflak att hoppa på. Såg dock folk i spåren. Med skidor på, alltså, inte bara folk som rastade hundar.

Frågade ett par som såg ut att ha åkt om de visste om långa slingan var åkbar och fick svaret att det var lite genomslag på en del ställen men ändå värt att åka. Särskilt som alternativet var att staka runt, runt på 1,8 km-spåret.

Japp, det var inget att vänta på, så jag drog iväg. Och visst var underlaget blandat. Ibland isigt, ibland blött, ibland gräs, ibland grus när man korsade en gångväg. Men ändå så himla skönt! Trots huvudvärk som vägrade ge med sig.

Ett par gånger åkte mobilen upp för foto. Andra fotot är taget som jämförelse mot innan jul.

Grus var det här!

Samma plats som jag fotade innan jul. Inte så mycket vykort längre.

Och, ja, det bruna man ser närmast i spåret är hundbajs. Hoppas jag.

Avslutade med ett par varv på den flacka banan. När jag passerade motionscentret stod där en massa löpare vid skyltar med texten ”Start”, ”Mål” och ”Blodomloppet”. Jag saktade in och kollade läget, varpå jag såklart ramlade eftersom jag missade spåret. Löparna tittade och jag var snabbt på benen och stakade iväg. Var nära att ropa ”Ni är för snygga” till dem men skrattade bara istället. Den bjuder jag på.

Totalt kom jag upp i 8,95 km med en snitthastighet på 9,1 km/h.

Lördag kväll kom det regn. Inte så lite heller. Tillsammans med flera plusgrader tog det effektivt bort snön. Is fanns ändå kvar på sina ställen, samt grus förstås, så rullskidor kändes inte heller ultimat på söndagen. Det fick helt enkelt bli ett litet löppass.

Underlag: Asfalt, lera, grus, is.
Distans: 9,88 km
Snittfart (i rörelse): 6,25 min/km

Visst, isen drog ner farten en del på sina ställen, men det var väldigt tydligt att jag inte hade tempo i benen. Det var första gången jag sprang mer än 5-7 km sedan… oktober tror jag, och jag har knappt sprungit alls sedan november.

Däremot kändes det som jag hade kunnat springa nästan hur länge som helst. Stor skillnad mot förra årets första joggrunda i slutet av februari. Då rantade jag bara runt lite och fick ihop 6 km på 45 minuter utan att benen ville springa mer.

Löpningen nu har mest fokus på att benen ska minnas, efter Vasaloppet blir det nog lite mer.

Annonser
Det här inlägget postades i Längdskidor, Löpning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Längd & löp

  1. AKA skriver:

    Oj det var inte dåligt att få till både sträcka och fart på det underlaget fast det kanske är bra glid på upptöat hundbajs haha. Själv beundrar jag längdåkare A LOT och tycker det är trivsamt med fikapaus halvvägs på femkilometarn! 🙂

    • Cath skriver:

      Själv tyckte jag att sträcka och fart var sådär, men det kanske är OK ändå, tack för peppande kommentar!

      Och man får fika efter 2,5 km, åtminstone om man inte tränar till Vasan 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s