3 x längd, 2 x mat och många x glad

Så är det äntligen dags för lite skidrapport från helgen.

Fredag kväll var jag osäker på om tövädret ens lämnat några åkbara spår kvar i Skåne. Kollade på skidspar.se efter de färskaste kommentarerna och bestämde mig för att det var värt ett försök. För säkerhets skull tog jag även med mig rullskidorna.

På Kungsmarken var det faktiskt några ute och åkte. Färre än innan, förstås, men det är ju skönt när spåret inte är överbefolkat också. Jag hade dessutom bonustur, då Folke från LUGI genast tog sig an mig, först genom att hjälpa mig med klistervallan och sedan genom att lägga sig bakom mig i spåret och ge små kommentarer om min teknik.

Först fick vi avbryta för att jag hade för bakhalt, så Folke delade med sig av sitt röda klister. Det var slut på Stadium när jag skulle shoppa. Sedan körde vi på. Han sa till när han tyckte att jag borde växla mellan olika tekniker med varierande lutning. Värdefullt, för jag vet ju ingenting sedan innan. Bara kör på lite som jag tycker. Två varv hade jag honom i ryggen, med små avbrott för diskussion och demonstration. Framför allt fick jag bra tekniktips gällande stakning med frånskjut. Det hade jag inte lyckats få till så bra innan, tyckte jag. Vi avslutade med att öva just på det, fram och tillbaka en sträcka. Generellt tyckte Folke att jag hade bra balans och det såg bra ut, så om jag bara skulle få till den där stakningen med frånskjut… Vi blev dock passerade av en annan LUGI-medlem som inte alls kände igen det där med att ha vikten på endera den ena och endera den andra skidan. Han skakade bara på huvudet och åkte glatt iväg. ”Konstigt”, sa Folke, ”Han har kört många Vasalopp.”

Knappt en mil fick vi ihop på ca 1 h 20 min. Vet inte exakt eftersom jag glömde stoppa min Garmin när jag satte mig i bilen och körde iväg. Därmed har jag registrerat min hittills högsta hastighet med 64,1 km/h! Firade med lunch i form av sallad och smoothie på Redfellas. Nu åkte mobilkameran fram, efter att ha varit nedprioriterad under skidpasset.

Lunchen

På söndagen hade jag tänkt ta mig till Bulltofta och åka igen. Lördagkvällen hade blivit senare än planerat och det droppade från taket, men kl 10 hade någon rapporterat att spåren funkade fint. Det blev ett sent beslut och kl 15 var jag på plats. Solen stod lågt och gav ett vackert sken i början, där jag stakade mig iväg på ”långa” rundan på drygt 6 km. Isiga spår gjorde stakningen lätt, förutom att stavarna ibland fastnade i skaren på vägen upp och gav mothugg. Det läskiga var nerförsbackarna. Farten ökade och ibland ebbade spåren ut. Fokuserade på att vara mjuk i knäna men använde benmusklerna till att stabilisera och det gick! 24,2 km/h åkte jag som snabbast, utan att stå på vare sig näsa eller rumpa en enda gång.

På några ställen gjorde snöbristen sig påmind och kameran åkte fram.

Här är det vänsterspår som gäller...

...och här får man gå några steg.

Efter den långa rundan bestämmer jag mig för att ta ett par varv på den platta korta rundan. Det blåser en del så vissa sträckor präglas av motvind medan man på andra sträckor har vinden i ryggen. Precis som med löpning känns det som att motvinden sinkar mer än vad medvinden ger fart. På de här varven får jag ändå till stakning med frånskjut riktigt bra, som det känns. Plötsligt känner jag mig snabb och stark där jag svischar fram. Som mest uppnår jag 15,6 km/h på platten. Det hjälper att det är isigt.

Totalt har passet inneburit drygt en mil på drygt en timme och när jag tankar in min Garmin-data ser jag att snittfarten faktiskt är exakt 6 min/km. Nu börjar det likna något, faktiskt.

Söndagsmiddagen blir lax kryddad med koriander, chili och lime, ihop med saffransrisotto. Fröjd för öga och gom!

Söndagsmiddag! Grönsakerna fick inte vara med på bild.

Eftersom jag skulle till Bilprovningen på måndag förmiddag hade jag passat på att ta ledigt hela dagen. Längdskidåkning inplanerat, denna gång med Ida, som är ännu mer nybörjare än jag. Men så ska hon också åka Vasan först om ett år, så hon är ute i betydligt bättre tid.

Vi höll oss till den korta, platta slingan och vind- och spårförhållanden var ungefär som under söndagen. Jag gjorde mitt bästa med att köra lite teknikgenomgång och balansövningar med henne. Sedan lämnade jag henne ifred en stund och körde ett par varv lite snabbare. Därpå lite övningar igen, för att avsluta med ett lite snabbare varv. 9,2 km på 1:22:17 enligt Garmin. Maxfart 16,2 km/h, snittfart 6,7 km/h. Teknikträning är ju lite långsammare.

Efter ett längdskidpass är man röd om näsan.

Under hela passet hamnade jag i samspråk med diverse människor. Någon frågade om det var åkbart, någon om det var Vasalopp på gång, någon hur lång slingan var… Allt det där är en härlig bonus med längdskidåkning: Öppenheten och hjärtligheten. Det är ett sammanhang där det är okej att släppa på den svenska sociala återhållsamheten. Man kan inte bli annat än glad.

Annonser
Det här inlägget postades i Kost, Längdskidor. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till 3 x längd, 2 x mat och många x glad

  1. Cathrin skriver:

    Nu fick jag längdskidcraving! Det tackar jag hjärtligt för.

    Vad gör du för teknik- och balansövningar?

  2. Ping: 3 x längd, 2 x mat och många x glad | Maradrömmar & Klassikertankar | 9J

  3. Cathrin skriver:

    Heidis bilder hade jag helt missat! Om jag kommer ifrån jobbet inom en snart framtid ska jag försöka rasta skidorna lite. Har hört att regn är på ingång i helgen så det gäller att passa på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s