Jag [hjärta] längdskidor

Sista helgen innan jul och massor att stå i, men jag kunde inte missa årets sista chans till längdskidor. Särskilt som man inte vet hur länge snön tänker stanna i Skåneland.

Alltså, gick tidigt från julavslutningsmiddag i Köpenhamn i fredags, så i lördags morse var jag redo igen. Lugn biltur i snömodd och på isig motorväg till Kungsmarken. Flera entusiastiska åkare på plats, trots väglag och julrusch. Hade inte hunnit skaffa mer fästvalla, så hade återigen en del bakåtglid. Men vilken armträning det blir i uppförsbackarna då!

Körde på, det var svårt att köra om eftersom snön bredvid spåret var så djup och trög att jag genast tappade all fart om jag försökte. Men återigen bra träning. Bara ibland vågar jag be folk kliva åt sidan.

Det är skönt när man ibland får riktigt bra flyt och bara rytmiskt glider fram. Sker än så länge mest när det är flackt eller lite nerför. Mycket nerför går förstås också ganska bra, men det kommer ju av sig självt…

På mitt fjärde varv åker jag om ett par familjer med sammanlagt tre barn. När jag passerar det första barnet (ca 5-6 år) hör jag en av mammorna försöka förklara teknik för henne. ”Glid på skidorna! Gliid – gliid – gliid…” Småler för mig själv och fortsätter. Där åker en pojke på ca 5 år några meter bakom sin syster ca 3-4 år. Han ropar ihärdigt hennes namn. När hon till slut svarar ropar han ”Tekniken!!” Jag får nästan hålla igen leendet.

På femte varvet passerar jag familjerna igen. Den förstnämnda flickan verkar ganska less och mamman åker i förväg och ropar att hon nu kan se bänken. Jag hoppas flickan inte blivit helt avskräckt från längdskidor.

Vackert är det, med en aprikosfärgad sol som skiner genom molntäcket och snö överallt.

Kungsmarken

Här har jag "gömt" mig bakom ett träd och smygfotar andra åkare.

13,14 km kom jag upp i, med en medelhastighet på 7,8 km/h och en maxhastighet på 13,7 km/h. Total höjdstigning 82 meter.

Söndag förmiddag var det dags att testa Bulltofta för första gången. För att försäkra mig om att verkligen komma iväg hade jag lagt upp det som aktivitet på Citypolarna. Två andra hade anmält sig så det var bara att ta sig iväg, trots viss trötthet efter lördagens Robyn-konsert. På Bulltofta finns skiduthyrning för 50 kr per dag, inklusive pjäxor och stavar. Alla kan vara med!

Vädret kunde inte varit bättre. Strålande sol, några minusgrader och vindstilla. Som ett vykort med all snön. Vi åkte ett varv och det är ett par uppförsbackar som är rätt branta, där bakåtglid är jobbigt. Fick ändå bra rytm ganska stor del av tiden, även enligt den tillfällige åkkamraten.

Efter ett varv (drygt 6 km) ville sällskapet vila och jag passade på att få mina skidor vallade av veteranen i skiduthyrningen. Han vet vad han gör, ska åka sitt 40:e Vasalopp 2011. 20 kronor tar han för vallning.

Andra varvet var också bakåtglidet mindre. Nu tror jag en del hänger på min teknik, att jag måste våga lägga mer tyngd på ena skidan för att få bättre fäste.

Nu, när jag åkte själv, kom jag också mer i samspråk med andra ensamåkare. En kille som jag åkte om menade, med glimten i ögat, att mina skidor var bättre.

Jag lyckades också förlägga vurporna till när jag körde själv. I en nerförsbacke åkte jag ikapp en kvinna och försökte väja. Det gick mindre bra med lite hastighet och jag drattade på ändan. En annan vurpa var allt annat en graciös. I en sväng lyckades jag på något vänster få högerskidan bakom vänsterfoten och så låg jag bara där, intrasslad i mig själv. Skyndade mig upp och hoppades att ingen såg.

Någonstans mitt på varvet var plötsligt spåren helt söndertrampade. Snart fann jag källan – en grupp människor i blandade åldrar var ute och traskade både i och mellan spåren. När jag hann ifatt fick jag ropa ursäkta för att åka och sa ”Det vore jättesnällt om ni inte gick på själva spåren eftersom det är många som får problem.” De tittade lite på mig och sa ”Jaha, okej.” Om de sedan lät bli att gå på spåren vet jag inte.

Denna bild stannade jag och tog samtidigt som en annan tjej gjorde detsamma. Det var bara för idylliskt, och för hennes del var det en bra ursäkt att stanna sa hon.

Trädtunnel på Bulltofta.

Totalt blev det på söndagen 12,69 km åkta, med en snittfart på 8,9 km/h och en maxfart på 19,1 km/h. Höjdstigning på 39 meter, bestående av både kort och brant och långt med mindre lutning.

På parkeringen kom plötsligt någon fram till mig. Det var killen som jag träffade redan första gången jag åkte rullskidor, som tipsade mig om Lugi skidklubb och som jag sedan sett på de träningarna. Han hade precis åkt på Bulltofta också, lustigt.

Att jag inte tagit tag i det där med längdåkning tidigare! Det är ju grymt kul, och en skön gemenskap. Jag älskar det, helt enkelt. Ska bara bli lite bättre, men med knappt tio åktillfällen i livet kan man väl inte förvänta sig för mycket.

Annonser
Det här inlägget postades i Längdskidor. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Jag [hjärta] längdskidor

  1. Ping: Jag [hjärta] längdskidor | Maradrömmar & Klassikertankar | 9J

  2. Mia skriver:

    Längdskidor är det bästa som finns. Här i Hälsingland har det dock kommit så mycket snö det senaste dygnet (70 cm) att det inte finns ngr spår.

    Idag blir det ospårat i -22… Brrr, men lycka!

    • Cath skriver:

      Att döma av din blogg har det blivit en hel del åka av nu – härligt! Jag har inte kunnat åka sedan detta inlägg… Hoppas snön stannar kvar in i det nya året!

  3. Ping: Nyårskarameller / Resumé / Året som gick… 2010 helt enkelt. | Maradrömmar & Klassikertankar

  4. Ping: Längd & löp | Maradrömmar & Klassikertankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s