Längdpremiären

Så kom lördag morgon och jag begav mig (väl förberedd) med mina nya skidor till Kungsmarkens golfbana utanför Lund. Var på plats tio minuter före utsatt tid, 9.50, och såg inte en själ.

Inte en kotte. Var är alla?

Utgick från att folk skulle börja dyka upp snart, så jag bytte till pjäxor och började förbereda så smått. Och folk började anlända. Bredvid mig parkerade en av de som håller i det hela. Han tog en titt på mina skidor och dömde genast ut min valla. Fästvallan var klistervalla och det var tydligen inte det rätta att ha. Han tog fram något eget och drog på så gott det gick. Fick sedan i uppdrag att ”åka lite fram och tillbaka” medan de andra gjorde sig i ordning.

Klickade fast skidorna och insåg genast hur länge sedan det var jag stod på längdskidor. Och hur få gånger jag egentligen gjort det. Började tveksamt röra mig framåt. Till min förvåning varken ramlade eller vinglade jag, så det var bara att fortsätta.

Det var kallare än jag räknat med. Jag som klätt mig enligt tips jag fått inför Vasaloppet och trodde att det skulle vara nog. Icke. Underställ plus löpartights på benen skyddade inte mycket från den bitande kylan och vinden. Känseln i fingrarna försvann omedelbart. Jag måste verkligen skaffa tumvantar. Och undervantar.

Fler och fler kom ut i spåret (som var måttligt spårat) och jag tänkte att det var dags att ge sig på ett varv istället för att åka fram och tillbaka. Det gick bra en stund, men snart började det ta emot. Bokstavligen. Skidorna ville inte glida längre. Jag blev tvungen att stanna och kolla. Ett decimetertjockt snölager hade gjort sig hemmastadd under mina skidor – inte undra på att jag inte kom någonstans!

Skrapade av snöklumpen och fortsatte men snart var den tillbaka med förstärkning i form av pinnar och blad. Försökte skrapa och åka några gånger men ingen framgång. En av klubbkillarna, Jerry, försökte hjälpa till men det blev inte bättre. Vi beslutade att han skulle fortsätta varvet runt medan jag tog mig tillbaka till parkeringen och så skulle vi mötas där för åtgärd.

Gjorde ett par försök att åka skidor tillbaka (det var ju ändå nerförsbacke) men det var lönlöst. Av med skidorna och springa i snön! På den blåsiga golfbanan var snötäcket hyfsat ojämnt, så på vissa ställen sprang jag i princip på marken för att i nästa sekund plofsa rätt ner i flera decimeter snö. Fick en del undrande blickar av andra åkare men det var ganska gemytligt att jogga i snön även om pjäxor inte är de ultimata skodonen för ändamålet. En del påpekar att snöansamlingen under mina skidor är det värsta de någonsin sett.

Fästligt

Kommer till parkeringen och hittar Jerry i full färd med att hjälpa en annan oerfaren med likadana skidor som jag. Mina skidor har dock attraherat mest snö. Får lite annan fästvalla på och så beger vi oss igen.

Det funkar bra ett tag men emellanåt måste jag stanna och skrapa bort snö. Oftare vad tiden lider. På högsta punkten blåser det snålt som på kalfjället och det blir kallt när man stannar. Avverkar ändå tre varv på golfbanan, vilket är ca 9 km. På vägen hinner jag komma i samspråk med ett antal vänliga människor. Någon erbjuder sig lite valla, men det är för kallt. Andra ger tekniktips, spontant eller på förfrågan. Mot slutet börjar det snöa riktigt ordentligt och skidorna står nästan stilla igen. Tar mig tillbaka sist av alla men nöjd ändå. Med halvtaskigt underlag och värsta vallningen någonsin kan det bara bli bättre!

Skrapar bilrutorna och tar ett rosigt foto innan jag kör iväg i snöyran. Turen hem går långsamt i den begränsade sikten och jag drar på sätesvärmen för att värma mina mest nedkylda kroppsdelar.

After-ski

När sikten var som bäst.

Höjdstigningen var totalt 68 meter enligt Garmin och min genomsnittliga hastighet låg på 6,5 km/h. Lyckades dock få till en maxfart på 14,2 km/h vilket jag ändå tycker är okej under omständigheterna.

Inte minst har jag slagit personligt rekord i tid spenderad på en golfbana. Med flera hundra procent.

Annonser
Det här inlägget postades i Längdskidor. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Längdpremiären

  1. Cathrin skriver:

    Vilken dag! Jag är livrädd för det här med vallandet (skitkorkat jag vet). Kör med tejp och snabbglid. 🙂

    Men jag blev sugen på att ge mig ut i snön efter att ha läst det här. Hoppas det kommer mer snö snart!

  2. Petra skriver:

    Hej! Såg din fråga ang bloggveckan i Monte Gordo på min blogg. Jag föreslår att du kontaktar Springtime direkt och hör dig för angående flygresan. De kan säkert hjälpa dig!

  3. Mia skriver:

    Oh vad jag längtar…

  4. Cath skriver:

    Cathrin – Skitkorkat är väl att ta i, men livrädd behöver man inte vara – bara att valla om ifall det blir fel! Jag har å andra sidan inte vågat mig på det där med tejp eftersom jag hört att det är skitsvårt att ta bort…

    Petra – Tack! Det slutade dock med en helt annan vecka. Hoppas ni får grymt kul!

    Mia – Finns det verkligen inget runt Götet?

  5. Ping: Nyårskarameller / Resumé / Året som gick… 2010 helt enkelt. | Maradrömmar & Klassikertankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s