Emotionell kväll: Tabbar och tavlor

Ikväll tog jag det absolut senaste tåget jag kunde ta från Köpenhamn för att hinna till Röda Korset. När jag var nästan framme ringde mobilen. För att komma ifrån högtalarrösten tog jag handväskan och började knata runt medan jag pratade. Gick av tåget och fortsatte prata. Gick till cykeln, la på telefonen och cyklade skyndsamt iväg.

Då slår det mig: Jag har inte ryggsäcken på mig! Den ligger kvar på hyllan i tåget. Helveteeee, jag vänder och cyklar ännu snabbare tillbaka till stationen. Springer till perrongen, hoppar in i tåget och springer genom hela. Ingen väska! Wtf!

Hoppar ut ur tåget och inser att det nog är fel tåg. Typiskt! Mitt tåg har redan åkt. Springer fort som f-n till Skånetrafikens kontor och frågar vad jag kan göra. Får beskedet att ringa till tåget kan de bara göra om det handlar om LIV OCH DÖD! Ja, ja, det är lugnt, men vart hamnar den? På Hittegods ”så småningom”. Och Hittegods har förstås endast öppet vardagar 9-18. Nåja. Jag är en j-a klant och får skylla mig själv.

När jag kommer ut får jag lust att böla. Mina löparskor och mitt pulsband! Och fuktiga träningskläder – det kommer vara en gosig väska om/när jag får tillbaka den. Men detta faktum talar ju för att jag får tillbaka den, så vida inte någon tar väskan först och rotar igenom den sen.

Jag samlar mig och beger mig till min Röda Korset-aktivitet: Skapande på ett boende för ensamkommande flyktingbarn. Det innebär i praktiken mest att vi målar med dem.

Kommer dit, trött och kall efter dagen och cykelturen. Jag är sen men det är okej. Förbereder målarsakerna och när vi får sällskap av killarna byts min klump i halsen mot ett leende. En pojke målar sina egna och mina lillfingernaglar med kopparfärgad akryl. Tjusigt värre! Sedan får jag en liten tavla han precis målat.

Afghansk manikyr?

Konst av en tonårspojke

Vad är väl mina förlorade träningskläder mot vad de här pojkarna genomgått? Sedan frågar de varför det finns rasism i demokratin Sverige, och varför någon skjuter invandrade i Malmö. Jag har någon sorts svar, men vad hjälper det?

När sessionen är över cyklar jag hem igen i rusket. Väl hemma ser jag att jag fått SMS från Dubai. En av mina bästa vänner, som flyttade dit i somras, har precis fött sin dotter! Något för tidigt men alla mår bra och jag ler stort igen…

När jag skriver detta får jag nästan tårar i ögonen. Så mycket känslor i mitt lilla hjärta.

Ta hand om er där ute!

Annonser
Det här inlägget postades i Funderingar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Emotionell kväll: Tabbar och tavlor

  1. mialena skriver:

    Åh nej! Jag hoppas din väska är på väg till hittegodset så du får tillbaka den innan skorna börjar stinka alltför mycket!

  2. Ping: Nyårskarameller / Resumé / Året som gick… 2010 helt enkelt. | Maradrömmar & Klassikertankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s