Degseg

I helgen har jag deltagit i kongress, vilket inneburit en del ätande medan träning endast kommit i form av några timmars rumpskak på dansgolv fredag och lördag. I morse (eller förmiddags snarare) fortsatte jag på det lagom hälsosamma spåret genom att göra scones till frukost. Förvisso på grahamsmjöl och utan smör men jag snålade ju knappast på sylten…

På detta bullbak, inklusive lite degmumsande (ja, jag är en sån) och ätande av nybakta bullar. Tre stycken. Jodå.

Med denna uppladdning måste man ju göra något av energin. Eftersom det dessutom är sjukt kallt i vår lägenhet eftersom hela husets element är ur funktion bestämde jag att en löprunda var ett bra sätt att slå två flugor i en smäll. Det var ju dessutom ett par veckor sedan jag tog något löpsteg alls.

Men jag hade glömt hur min kropp funkar när det är kallt. Den tycks ha nedsatt förmåga att värma upp sig själv utan extern hjälp, framför allt midjan och neråt. Mina ben blir alltså väldans kalla, hur mycket jag än försöker röra på dem. Med detta blir de även sega och det är närmast omöjligt att hålla ett vettigt tempo. Min lilla runda på ca 6,5 km tog mig ungefär 38 minuter. När jag kom in var huden på benen helt rödflammig.

Antingen ska jag springa i täckbyxor eller vänta tills någon lanserar löparbyxor med inbyggda värmeslingor.

Annonser
Det här inlägget postades i Kost, Löpning. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Degseg

  1. mialena skriver:

    Samma problem här! Fläsket blir alldeles illrött när det är kallt ute. Jag har nyss köpt ett par tights med vindtät framsida. Borde funka halvbra iallafall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s