Lätt morgonjogg

Som näst sista passet innan lördagens utmaning hade jag planerat lätt jogg imorse. Klockan var därför ställd på 05.53 (Jo, jag brukar ställa den på lite udda tider…) men jag hade kommit i säng först vid midnatt.

När klockan ringde var jag alltså först förvirrad. Sedan insåg jag vad det gällde och började gå upp. När jag noterade att det fortfarande var ganska mörkt ute sa min inre röst ”No can do!” och jag anlitade Snooze.

Fem minuter senare masar jag mig ändå upp, med Lidingöloppet i åtanke. Såhär sista veckan måste jag hålla mig till planen, känns det som.

En stund senare står jag ute i det skumma morgonljuset med min Garmin riktad mot satelliterna. Mitt i gatan på en refug, så att en förbipasserande cyklist tittar flera gånger och tycks undra vad jag håller på med. En annan joggare passerar också medan satelliterna hittas. Eller snarare inte hittas, den är ofta lite väl seg tycker jag. Och i likhet med de flesta har jag inte ett fält utanför huset att stå och få fri mottagning på.

Till slut får den kontakt med de eftersökta satelliterna och jag drar igång. 20-30 min är meningen, efter guiden i Runner’s World. (Enligt RW-schemat skulle passet egentligen varit igår, men man måste ju passa in det efter sin verklighet.)

Förvånansvärt nog känns det väldigt lätt. Det ska vara lätt jogg och jag får tygla mig själv lite för att inte galoppera iväg. Men egentligen är lätt jogg alldeles perfekt på morgonen. Jag brukar pressa mig till att springa snabbare, vilket är måttligt lämpligt när man är nyvaken och magen är tom. 7-minuterstempot jag håller känns riktigt skönt.

Det är färre joggare nu än i somras, men flera tusen kajor ackompanjerar min färd runt Pildammsparken. Innan det ljusnar är det nästan lite kusligt med kajornas klagan i kombination med parkens lyktor.

Men det ljusnar och för att få till drygt 20 minuter tar jag en liten extra sväng om sjön. Där får jag syn på hägern igen. Den börjar kännas som en gammal bekant, som iakktar mig stilla när jag springer förbi.

Ganska precis 25 minuter får jag till och jag har en behaglig känsla i kroppen när jag stretchar. Nu är det bara ett likadant pass till på torsdag, efter det ska jag vara klar…

Annonser
Det här inlägget postades i Löpning. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Lätt morgonjogg

  1. Mathias skriver:

    Jag känner så väl igen mig i det där med att stå och vänta på att Garmin ska hitta satelliter. I teorin skulle man kunna börja att springa under tiden klockan söker efter satelliterna, men det har jag aldrig gjort. Sedan jag skaffade den där klockan känns det helt främmande att springa utan den. Skulle inte riktigt kännas som en fullbordad löprunda om det inte fanns statistik som bekräftade att jag verkligen har sprungit.

  2. Cath skriver:

    Verkligen! Jag är smått beroende av den redan. Jättejobbigt när batterierna tog slut och jag inte kunde ladda under semestern. Nu skulle jag ju inte veta hur långt jag sprang! Eller hur snabbt. Och jag kan inte bevisa att jag ens sprungit. Märkligt hur snabbt man blir prylberoende.

  3. mialena skriver:

    Jag brukar hänga ut den genom fönstret medan jag klär på mig, då slipper man stå och frysa under tiden den letar 🙂

  4. Jossan skriver:

    jag är också beroende av min Garmin
    det är irriterande ibland att stå och vänta på sateliterna, men det är det värt i slutändan. Jag har blivit så van att springa med den att jag känner mig naken utan och det skulle inte alls vara samma sak att inte kunna regga exakta siffror sen 🙂

    Skönt med morgonjogg, själv har jag svårt att träna på morgonen, men kanske borde göra ett nytt försök att få till det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s