Har jag blivit överförsiktig?

Tidigare, innan jag började ge mig på långdistanslöpning, var jag expert på att pressa mig själv lite för mycket. Jag gick alltid ut för hårt så jag inte orkade springa hela vägen, körde järnet på gruppträningen så jag ibland stapplade därifrån. När jag varit sjuk började jag egentligen oftast träna för tidigt. Eller bara gå till skolan för tidigt, så att jag vid två tillfällen i gymnasiet faktiskt svimmade på lektionerna.

Med långdistanslöpningen har jag börjat gå ut lugnt, med sikte på att hålla hela vägen. Nu börjar jag undra om jag inte ens kan pressa mig själv ordentligt längre. Som på halvmaran – är pulsen hög saktar jag ner, tar det emot för mycket börjar jag gå. Allt för att inte springa in i väggen eller bli sjuk.

Egentligen tror jag att det här mest gäller löpningen, eftersom jag ska röra mig en viss sträcka geografiskt och inte vill riskera att inte nå fram. På en gruppträning eller på gymmet befinner jag mig på en och samma plats och kan köra på tills det tar stopp.

Kan jag ändra det här försiktiga beteendet? Bör jag göra det?

Annonser
Det här inlägget postades i Funderingar. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Har jag blivit överförsiktig?

  1. Mathias skriver:

    Det kan kanske delvis bero på hur själva loppet utvecklar sig. Nu verkar det som att du kände ganska tidigt i loppet att du inte skulle nå din ursprungliga målsättning och då kanske motivationen att pressa dig till det yttersta försvann eller minskade. Under Stockholm Halvmarathon kände jag under hela loppet att jag hade chans att nå min målsättning, så då var det inte så svårt att finna motivationen att pressa mig själv att fortsätta springa i samma tempo, trots att det blev riktigt jobbigt i slutet.

  2. Hjulben skriver:

    Det är ju helt individuellt vad man vill uppnå med löpning, vissa har som mål att testa hur bra tid man kan nå och är beredda att pressa sig själva mycket för att nå ner, andra har kanske andra målsättningar och inställningar till hur mycket man ska pressa sig. Sedan är det alltid dagsform som avgör, man kan försöka trycka framåt men vissa dagar har man helt enkelt inget där.

    Tycker att det är upp till dig själv att avgöra hur mycket du ska pressa dig, det finns ju ingen annan som kan berätta hur kroppen känns.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s