Felmätt och snurrigt

Av någon anledning vill jag absolut skriva mina inlägg i kronologisk ordning, men nu bryter jag detta. Anledningen är att semesterlöpningen ännu inte är sammanställd och det känns trist att låta precis allt bli försenat bara på grund av det.

I fredags gjorde Hjulben och jag en liten löparutflykt genom att ta bilen till Skrylle för att få oss lite backträning. Knappt ett dygn tidigare befann vi oss på semester med 20 grader högre temperatur än vad som mött oss hemma. Löpningen på semestern hade varit ganska tung på grund av värmen och trots att jag frös såg jag fram emot lite lättandad septemberluft.

Eftersom vi trots allt åkt en bit ville vi utnyttja tillfället ordentligt genom att springa först 10 km-slingan och sedan 5 km-slingan. Bilen var laddad med vatten, frukt och choklad att återställa depåerna med efteråt.

Så fort jag börjar jogga slås jag av hur lätt det känns. Det är skillnad på 35 grader och 15 grader. Benen liksom flyger fram och jag är nere på 4:23-minutersfart som bäst, men snittar väl på ca 5:30-fart (rätt ok med tanke på den begränsade löpningen under semestern).

Men efter drygt 8 km händer något. Hela världen börjar snurra och jag kan inte springa rakt utan stapplar nästan ut i skogen. Hjulben fångar upp mig och vi går en stund. Sedan kommer en ny backe och i min törst efter backträning ska jag absolut springa uppför den. Sedan blir det till att gå igen. Det upprepar sig ett par gånger. Sista biten av 10 km-slingan springer jag. Det visar sig dock att min Garmin anser att slingan är nästan en halv kilometer kortare än vad den ska vara. Kan den ha fel?

Jag utgår från att yrseln antingen är kvarvarande effekter efter seglingen, eller vätskebrist. Det får bli vätske- och energipaus innan vi ger oss in på 5 km-slingan. Jag märker dock snart att jag ändå inte är helt med på banan – det är svårt att hålla tempo. Jag blir även yr igen och går en bit. Då blir jag kall. Med hjälp av lite jävlar anamma kör jag ändå några spurter och maxfarten på den här delen landar på 4.44 min/km.

En sammanfattning av passet:
Distans: 14.44 km
Tid: 01:36:01
Höjdstigning: 161 m
Medeltempo: 06:39 min/km
Maxtempo: 04:23
Mintempo: 14:14 (efter första yrselattacken)
Medelpuls: 174
Maxpuls: 186

Under hemfärden börjar jag frysa riktigt ordentligt, jag huttrar och skakar. Väl hemma mår jag illa och snart inser jag att yrseln tycks hänga samman med detta för under kvällen utbryter en magsjuka. Senare på natten väger jag nästan 2,5 kg mindre än vad jag gjorde tidigare på dagen och det är nog främst vätska.

Resten av helgen blev lugn. Jag försökte springa en runda igår men efter två kilometer fick jag ge upp och nöja mig med promenad. Ikväll, dock, ska en kollega och jag åka till Bokskogen och avverka en ganska lugn mil.

Håll tummarna för att det går!

Annonser
Det här inlägget postades i Löpning. Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Felmätt och snurrigt

  1. Mathias skriver:

    Blir det Stockholm Halvmarathon på lördag? Jag ska springa det.

  2. Cath skriver:

    Japp! När startar du? Jag startar 16.20.

  3. mialena skriver:

    Hu! Magsjuka är inte roligt! Fast bättre än hosta för det går ju oftast över fortare.

  4. Cath skriver:

    Sant! Energidepåerna töms förvisso helt men kolhydratladdningen kanske tar extra bra =)

  5. Kostas skriver:

    Enligt all teori ja, dina kolhydratdepåer (liksom det mesta annat) borde vara på rekordlåga nivåer. Snart käkar vi pasta och ris!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s