Bieffekt

På midsommar blev delar av omgivningen imponerade av min plötsliga löparsjuka, att jag gått från noll till marathon på fyra månader (ok, från nästan noll till ett apvarmt marathon på över fem timmar, men ändå). Kul att man kan överraska, men extra glad blev jag när jag fick ett mail från Beethy där hon skrev att hon blivit så inspirerad att hon själv börjat jogga fast hon egentligen avskydde det. Hon började med 5 minuter, sedan 6 minuter osv, och målet var Midnattsloppet den 14 augusti.

En månad senare hade hon sprungit sin första mil någonsin! Förvisso på löpband, men här var vi någon som verkligen startade från noll. Mäkta imponerande, om man frågar mig. Det allra bästa är att hon skrev att hon inte mått så bra på länge.

Ett litet hinder hade hon stött på: När hon skulle anmäla sig till midnattsloppet var platserna slut! Det fanns endast maskeradbiljetter kvar. Detta hindrade dock inte Beethy, som hade berättat för alla att hon skulle springa. Hon anmälde sig och började fundera på utklädnad.

När hon berättade detta på en fest lyckades hon få med sig Nabia och de var nu två som spånade på kläder. Förslagen haglade och till slut bestämde de sig för att vara bin (därav mina alias på dem i bloggen).

Så, Beethy och Nabia – Jag önskar att jag kunde heja på er på plats, istället får jag telepatera energi från Bordeaux-trakten. Ni är vinnare oavsett vad!

Annonser
Det här inlägget postades i Funderingar, Löpning. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Bieffekt

  1. Marri skriver:

    Blir det bi-tema?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s