Post frigus contra turbatus

Ja, jag har gjort mig skyldig till kvasi-latin. Ordagrant ska rubriken betyda ”Efter förkylning mot rastlöshet”. Typ. Förmodligen helt grammatiskt inkorrekt men detta är ingen språkblogg.

En och en halv vecka tvingades jag hålla mig från all form av träning på grund av envis hosta och allmän risighet. En som jag hinner bygga upp en hel del rastlöshet på den tiden. Det spratt alltså i kroppen när jag äntligen var redo att springa igen. Dock visste jag att kroppen förmodligen skulle vara lite medtagen vid det laget.

Som tidigare nämnt planerade jag snabbt in träning alla resterande fyra dagar av juli. Dels för att slå junis ackumulerade distans (90,4 km) och dels för att vi sedan skulle få besök och träningen bli begränsad.

Såhär blev det:

Dag 1 (28 juli): Lunchrunda på jobbet, tog den vanliga på 6,16 km. Benen kändes pigga men precis som väntat var lungorna inte alls med. Sista kilometern gjorde det ont innanför baksidan av revbenen, men jag sprang åtminstone hela vägen.

Dag 2 (29 juli): Gruppjogg Pildammarna. Gruppen bestod av två pers och regnet öste ner. (Ja, det finns nog ett samband där.) Lungorna mer med men benen sega efter gårdagen. Åstadkom ca 6,64 km.

Dag 3 (30 juli): Löprunda efter jobbet, innan middag som vi avtalat till kl 19. Kom ifrån jobbet lite senare än tänkt och rundan fick därmed bli kortare än tänkt. Sprang längs med Christiania på vattensidan och hela vägen kändes doften av gräs. Och då menar jag inte det korna äter. (Eller, det kanske de gör om de kommer åt? Plötsligt ser jag Cow Parade i ett nytt ljus…) Kroppen var seg i största allmänhet och jag sprang 5,98 km.

Dag 4 (31 juli): Planerad förmiddagsrunda innan besöket. Kände inte för att ställa väckarklocka efter mat och vin. Många ärenden som skulle uträttas så rundan fick återigen kortas. 6,75 km.

Summa summarum: Juli förlorade! Men 86,4 km är kanske inte så illa pinkat med tanke på att det kom både Vansbrosimning och förkylning i vägen. Juli slog dock årsrekord i kilometer per pass, nämligen 10,8.

Och jag har inte legat på latsidan efter det heller. Söndag morgon blev det spontan powerwalk med halva besöket (tjejen i paret, alltså). Och i morse tog jag en liten runda före jobbet i ruskvädret. Nu kände faktiskt kroppen relativt pigg, så jag är kanske på väg tillbaka.

Annonser
Det här inlägget postades i Löpning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s