Fältbiolöparna

I söndags skulle jag springa andra passet sedan maran. Det hade ju blivit lite glest i och med att Vansbro och jobb kom emellan. Första passet var den vanliga lunchrundan på 6,16 i onsdags. Segt men rätt ok. 25 grader varmt var ju relativt sett ingenting…

Alltså tre vilodagar efter det begav jag mig ut. Hade haft lite känningar i halsen sedan jag vaknade men tyckte att en mil skulle jag väl klara. Jag simmade ju Vansbro trots halskänningar. Stack iväg och kände mig faktiskt ganska stark i benen men det var ändå något som höll hastigheten nere. Joggade på och iakttog omgivningen. När jag sprungit ca 4 km mötte jag Hjulben på väg tillbaka. Vi började samtidigt men han hade vid det här laget sprungit drygt 6 km.

I förbifarten sa han något om ”en svan och två harar”. Jag antog att han ville förmedla sina biologiska observationer på rundan. Det är ju lite sånt man får roa sig med. Titta på folk och djur. För jag antog att han inte direkt sprungit om två harar, det vore lite att ta i till och med för honom. Jag sprang vidare och såg strax en icke ännu flygfärdig måsunge (eller trutunge, gråspräcklig luddig sak var det i alla fall) som sprang framför mig på cykelvägen. Jag ökade farten lite för att se om den skulle lyckas flyga iväg men den pinnade bara på och sprang ut till sidan. Tråkmås.

När jag sprungit ca 5 km tar något i kroppen stopp och jag måste gå lite. Precis då tittar en mörkbrun gnagare upp ur ett hål vid sidan av cykelbanan. En sork? Jag stannar till och försöker hälsa men den backar in i sin håla. Asocial natur vi har idag.

Går vidare och blir tutad på av en cyklist. Inte för att jag på något sätt kan anses gå i vägen, men han vill väl ha uppmärksamhet. Cyklister är kanske lite mer sociala än måsar och sorkar.

Resten av sträckan går och springer jag om vartannat. Benen känns starka och jag vill verkligen springa men resten av kroppen är starkt emot. På naturfronten gör jag ännu en observation – två strandskator knatar omkring i ett bostadsområde. Vad gör de där? Sådana brukar jag verkligen endast se i vattenbrynet. Har kanske måsarna satt en trend? Är fler vattenfåglar på väg att flytta in i stan?

Väl hemma fick jag ett förtydligande: Hjulben hade sett en fasan och två harar. Men jag tror att det var kaniner. Och den där halsen jag trotsade slog tillbaka. Segnade till rejält under kvällen och natten, så jag blev tvungen att stanna hemma från jobbet på måndagen. Nu har jag därmed helt ofrivillig vila, åtminstone tills halsen ger med sig. Jag som har spring i benen…

Annonser
Det här inlägget postades i Löpning. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s