Blåbärsmål

Idag är det måndag. På lördag är det Båstad Marathon. Med 46 personer anmälda lär det bli som att vara ute på långpass på vischan, men med större prestationsångest.

En genomläsning av deltagarlistan säger att det är tio kvinnor anmälda, av de namn jag kan identifiera.

Förmodligen är jag det enda blåbäret, för få är väl tokiga nog att välja detta som sin första mara?

Folk frågar vad min målsättning är och svaret är egentligen bara att jag ska komma runt. Jag kan inte påstå att jag följt ett träningsprogram värdigt ett marathon. Just nu har jag 344,1 km i benen sedan sista februari. Men jag skulle lika gärna kunna säga att målet är att komma bland de 50 bästa totalt, och bland de tio bästa kvinnorna. Det här är nog enda maran då det faktiskt är en realistisk målsättning för mig.

Annonser
Det här inlägget postades i Löpning, Målsättningar. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Blåbärsmål

  1. Kostas skriver:

    Jo, man ska glädjas åt vilka möjligheter som erbjuds i ett sådant här litet lopp! 🙂

  2. Tjongan skriver:

    Du är ju stentuff som ens springer ett maraton! 42km! Långt! Jag är mycket impad, mina maradrömmar å sin sida ligger i träda på obestämd koreatid.

    Förresten på tal om att läsa nutritionsbloggar och inte äta socker – the more you learn the more you know! Själv har jag stora svårigheter att inte söka efter näringsvärde när jag tittar på min tallrik. Som en vän till mig sa för länge sedan
    ”Minns du när en kanelbulle bara var en bulle?”

  3. Kostas skriver:

    Jo, nu måste man läsa innehållsdeklarationen på allt. Frågan är om det bara är vi som blivit mer medvetna om vad vi äter, eller om man blivit mer tvungen till det nu än tidigare?

  4. Cath skriver:

    Tjongan – Vänta med att bli impad tills jag genomfört det va 😉

    Vad gäller näringsvärde blir man ju lätt lite skadad, men det är långt ifrån alla som bryr sig om innehållsförteckningar. Tillsatserna har väl ökat gradvis och medvetenheten kommer med eftersläpning.

  5. Tjongan skriver:

    Fast jag menar inte bara tillsatser, utan typ vanliga underbara hemlagade vaniljbullar.
    Först tar jag en, och tänker ”ja, ibland får man faktiskt unna sig nåt gott” en tugga senare ”oj, detta var ju förrädiskt gott” och två tuggor senare ”nej, kolhydrater, socker OCH fett i samma tugga uäääääääck” och no more bulle it is.
    Tack Paulun, LCHF, Atkins och stenåldern för att jag inte kan äta en tugga ris utan att tycka att jag saknar karaktär (ja jag veeeet att det heter low carb och inte no carb).
    Vänta, var det fel på mig eller dieten..?

  6. Cath skriver:

    Tjongan – Ja, usch, jag vet. När jag äter något sånt kan jag få upp Kents ”Socker”, textraden ”Ät fett och socker tills du spyr…”

    Men vi är många som blivit ”skadade”, det är ruskigt svårt att ha ett normalt, neutralt och sunt förhållande till mat. Det har hänt en del sedan man lärde sig Tallriksmodellen i skolan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s