Knästrumpa och syster kirurgtejp på långpass

Igår var det alltså dags för sista långpasset innan maran. På förmiddagen begav jag mig till Löplabbet i jakt på knästrumpor, eftersom jag hört att de ger bra stöd, hjälper cirkulationen och minskar stelheten på långa pass. Sista långpasset innebar sista chansen att prova för att avgöra om det är the shit för maran.

Butiken har två olika sorters knästrumpor. Ett par high-tech med spejsade bilder med pilar som visar hur det trycker och strömmar. 300 kr skulle man ge för dem. Sedan finns Löplabbets egna, betydligt enklare, för 180 kr. Efter en snabb övervägning föll valet på de senare. När jag inte ens vet om knästrumpor är min grej kan jag lika gärna ta ett enklare par. Så abnormt stor kan väl skillnaden inte vara?

Tjejen i kassan kommenterar även att det är lite folk på stan, och drar slutsatsen att alla är hemma och tittar på bröllopet. Jag trodde inte Malmö led så mycket av bröllopsyra, och spektaklet hade väl inte ens börjat klockan 11? Nåja, begav mig hem och plockade upp mina nya strumpor. Det kändes ovant med så tunna strumpor jämfört med mina tvålagersstrumpor jag normalt kör för att undvika skavsår. Som kompensation har jag tejpat fötterna med nyinköpt kirurgtejp.

Kände ganska tidigt att jag var grundseg i kroppen. Kanske för att jag varit lite hängig och däven i ett par dagar. Jag tänkte dock inte låta det hindra mig utan körde på. Efter mindre än en kilometer möter vi dessutom en joggande kille som närmast påminner om en tysk fotbollsspelare från 70-talet. Eller en dito porrstjärna. Sådant får mig att tänka på annat än hur det känns i kroppen, och det blir lättare att ignorera eventuella negativa känslor. Efter ytterligare en kilometer möter vi en gubbe på cykel som tycks köra chicken race mot oss. Vi viker inte, så till slut viker han, och blänger ilsket. Han tyckte nog inte att vi hörde hemma i cykelbanan, men det finns inte så mycket val alltid. Ok, ibland, när det finns en stenbelagd gångbana, är jag benägen att ändå springa på den asfalterade cykelbanan eftersom det är skonsammare. Detta var ett sådant fall, men eftersom vi möter högst 2 cyklister per km borde vi inte störa nämnvärt.

Den sure mannen har i vilket fall nöjt sig med att blänga och vi joggar på. Efter ca 5 km möter vi en kille som frågar om vi sett en svart hund. Det har vi inte, men i flera kilometer efter det håller jag utkik.

Efter 9 km gör vi ett snabbt besök på en ypperlig offentlig toalett vid Sibbarps camping. Alltid lite segt i benen när man startar igen efter att ha varit helt stilla. Nu kommer vi dock till samma vackra sträcka som sist, vid brofästet och Bunkeflo.

Tidigare i veckan hoppades jag att det här långpasset skulle vara enklare än sist, men trötthetsnivån är ganska lika än så länge och jag ser absolut inte fram emot raksträckorna som komma skall. Det är nästan så jag får en klump i halsen när jag tänker på pärsen längs med Ribban. Men jag biter mig i läppen och kör på.

Tröttheten må vara densamma, men när jag kommer till den punkten då benen senast var så stela att jag knappt pallade att springa, märker jag ändå en klar skillnad. Visst är jag trött, men benen är ändå med mig i betydligt högre utsträckning. Och jag håller mig springande i betydligt högre grad än förra gången. Huruvida det beror på knästrumporna eller att mina ben blivit starkare låter jag vara osagt, men det inger hopp.

Så, trots en minskad hastighet mot slutet lyckas jag kosta på mig en liten… inte spurt direkt kanske, men fartökning, de sista 200 metrarna. 28 km har visserligen tagit över tre timmar, men jag känner mig bättre i kroppen efter passet.

Knästrumporna får nog vara med på maran. Och kirurgtejpen.

Annonser
Det här inlägget postades i Långpass, Löpning. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Knästrumpa och syster kirurgtejp på långpass

  1. Kostas skriver:

    Och glöm inte en knuten näve, det behövs lite j-r anamma för att överkomma trötthetssymptomen!

  2. Cath skriver:

    Jo, det är väl det enda jag faktiskt kan lita på att jag har.

  3. Ping: Nyårskarameller / Resumé / Året som gick… 2010 helt enkelt. | Maradrömmar & Klassikertankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s