Skärpning!

Långpasset i lördags gav nog inga allvarliga men, trots allt. Min blå tå/fot blev inte värre, jag har inga känningar i benen såhär på tredje dagen. Smärtan vid vänster skuldra är betydligt mindre, men den delen ser jag som en indirekt konsekvens…

Imorgon blir det alltså löpning på lunchen igen. Drygt 6 km borde ju kännas riktigt kort efter 23 km. Men snabbt går det nog inte för det. Att jag aldrig lyckas ta mig samman och köra lite ordentliga fartlekar. Hur svårt kan det vara? Jag tror att jag är rädd för att passen ska ta längre tid om jag kör intervall, men med tanke på min normala snitthastighet just nu fattar jag inte vad jag nojar över.

Imorgon ska jag förmodligen springa med en kollega. Annars får det bli något slags intervall-pass. Verkligen.

Och på lördag vankas det långpass igen, ännu längre denna gång. Sedan är jag redo att fatta ett beslut om Båstad Marathon.

Annonser
Det här inlägget postades i Planering. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Skärpning!

  1. Mathias skriver:

    Jag är också dålig på att köra intervaller, fartlekar och den typen av pass. Beror nog på att jag är lite för bekväm av mig. Jag gillar att bara ge mig ut och springa, normalt, i en jämn takt utan konstlade intervall eller fartökningar.

  2. Benet skriver:

    Kan kanske kännas läskigt att ge sig ut och tokköra på ett intervallpass eller en fartlek, men känslan när man varvar ner efter ett sådant pass är obeskrivligt skön.

    Spännande att du är sugen på Båstad Marathon. Jag träffade initiativtagaren, Sami Seppänen, på ett seminarium i våras. Skön snubbe. Är också sugen att springa i Båstad, men tycker det ligger för nära Stockholmsmaran. Bara fyra veckor emellan…

  3. cath skriver:

    Mathias – På något sätt låter det lite motsägelsefullt att en person som ska springa maran på lördag säger sig vara ”för bekväm” av sig… Men ändå ligger det nog något i sig. Fast jag tror att om jag bara får tummen ur och börjar göra det ett par gånger så kommer det att falla sig naturligt sen.

    Benet – Ja, jag vet ju hur skönt det är att ta ut sig fullständigt på exempelvis ett spinningpass. Kanske lättare till musik? Nu är jag ju ingen maraveteran direkt (än) men fyra veckor borde väl funka? =) Tycker själv det är lite läskigt att eventuellt springa första maran med så få deltagare. Kommer att komma stapplande sist över mållinjen, i allas blickfång…

    • Mathias skriver:

      Jo det kanske låter lite motsägelsefullt. Men jag tycker att de intervallpassen jag har gjort nästan har varit mer plågsamma än de 30 km-pass jag sprungit. Fast jag kanske har sprungit lite för snabbt när jag har intervalltränat.

      Även jag är sugen på Båstad marathon, men jag avvaktar till efter Stockholm marathon innan jag bestämmer hur jag ska göra. Jag vet ju inte än hur kul det är att springa marathon. Inte heller hur kroppen kommer att reagera.

  4. Kostas skriver:

    Intervallpass är ju inte direkt njutningsfulla men jag brukar alltid tänka på att de är väldigt nyttiga för att det ska kännas värt mödan. Just det med att springa lite fortare än man känner sig bekväm med är också lite mental träning för att kunna förbättra sina löptider. Det är väldigt lätt att hamna i fällan där man alltid springer i samma tempo och inte vågar trycka på lite extra.

    Vad gäller Båstad marathon så tror jag inte du behöver vara så orolig över åskådarnas blickar, skulle tippa att det är lika många kor som kommer att titta på som människor…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s