Formbotten & nya mål

Jag har garanterat blivit långsammare. Hur gick det till? Det går segt och benen lunkar mest på, ytterst ovilliga att öka hastigheten något som helst.

Igår hade jag glömt byxorna(!) i träningsväskan, så fick en ofrivillig paus från onsdagslunchlöpningen. Istället stack jag ut när jag kom hem på kvällen. När jag sprungit drygt 3,5 km hör jag att någon sakta kommer ikapp mig. Vid 4 km är han jämsides och jag noterar att det är en jämnårig kille. Strax därefter ger han upp och börjar gå. Yes, en liten boost till mig! Joggar på i mitt stabila tempo. I en krök skymtar jag honom i ögonvrån, återigen springandes men den här gången hinner han inte ikapp. Jag tävlar tydligen med allt och alla på vägen.

Nu är det två dagars vila som gäller, och på lördag ska jag försöka ta ett pass på 30 km. Om det går bra (läs: om jag inte faller ihop eller får ont i knät) anmäler jag mig till Båstad Marathon. Sedan kanske det är dags att ändra underrubriken på den här bloggen.

Den uppmärksamma har kanske noterat att det har tillkommit en flik här på sidan, Statistik. Där kan man bland annat se att Lidingöloppet kommit till på listan.

All in.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Formbotten & nya mål

  1. Kostas skriver:

    Personligen har jag en vag känsla av att jag inte löper så otroligt mycket långsammare rent tidsmässigt när jag känner mig seg, men helt klart är det psykologiskt tyngre. Dock har jag inga vetenskapliga (läs: tidsmässiga) bevis för denna teori. Får börja springa med stoppur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s