Revidera mera

Dagen för Lundaloppet vaknar jag och känner mig heldassig. Lätt huvudvärk och allmänt seg har jag inte alls lust att ta mig till Lund i grått och ruggigt väder för att springa 10 km. Dock är jag lite för envis för att låta bli och efter en del segande är jag på väg. Tänker att i värsta fall kan jag åtminstone heja på Hjulben.

Med tanke på dagsformen reviderar jag mitt mål till att göra det på under 65 minuter (istället för under 60). Får dessutom för mig att jag vill ha lite pepp och en halvtimme innan start skickar jag sms till min kusin som bor i Lund. Han sitter och äter lunch i stan och får en kvalificerad gissning på var jag kommer befinna mig en timme senare. Värmer upp och huvudvärken tycks ha släppt. Det är dessutom första gången någonsin jag springer ett lopp som är över 5 km, och första gången jag värmer upp på riktigt en stund innan start.

Ställer mig i startfållan mellan ”55 min” och ”60 min” eftersom jag vet att folk oftast överdriver sin förmåga. När starten går befinner jag mig, inte helt oväntat, i en stor klunga som inte kan göra mycket annat än att gå en bit. Det är helt enkelt inte möjligt att springa. Tänker att det är ok fram tills jag kommer över startlinjen och tiden börjar mätas.

Så, på startlinjen gör jag mitt bästa att börja jogga. Det går faktiskt någorlunda, eftersom fler tänker likadant.

Kryssar mig försiktigt genom folkmängden för att kunna ligga på en bra hastighet som jag kan hålla genom loppet. Försöker ta rygg på någon men byter hela tiden eftersom jag hamnar i hälarna på varje vald rygg. De måste undra vad jag är för en j-a stalker. Tar sikte på en medelålders man som tycks hålla ett jämnt tempo. Någon tycks ha valt samma snubbe, alternativt mig, för ett bra tag har jag ett konstant flåsande snett bakom mig. Varje gång jag följer ”min” rygg när han sneddar, följer flåsandet med. Fånigt nog blir jag lite stolt över att någon kanske valt mig som rygg, att jag ser så stabil och jämn ut. Eller så är det en total nybörjare som inte förstår bättre.

Efter uppförsbacken på första varvet har jag kommit ikapp ryggen, och när jag märker att jag måste hålla igen för att ligga bakom beslutar jag att springa om.

Värmen har jag också fått upp, mina earbags har jag redan lagt i fickan och när jag dragit av mig vantarna och ska lägga ner dem, har dragkedjan på fickan fastnat. Det blir till att hålla vantarna i händerna. En liten sak, kan tyckas, men jag hade hellre haft händerna fria.

Rookie som jag är får jag även för mig att jag ska försöka dricka vid vätskekontrollen, fast jag egentligen knappt behöver det. Saktar in, tar en plastmugg och inser att det är ju helt omöjligt att dricka ur den medan man springer. Saktar in ytterligare och lyckas få i mig några klunkar innan jag slänger muggen och springer vidare.

När jag nått nästan ett varv står faktiskt kusinen och hejar, tillsammans med en kompis. Jag vinkar glatt och får rentav lite förnyade krafter. Försöker hålla koll på tiden och börjar tro att jag kan nå mitt första mål ändå, och göra det på strax under en timme.

När jag kommer till uppförsbacken andra gången känns den betydligt mer än första. Plötsligt kommer jag ihåg att jag fick druvsocker av Hjulben innan loppet. De ligger i fickan. Som inte går att öppna. Attans. I ca 200 meter försöker jag fippla upp fickan medan jag springer och har vantarna i handen. Det är hyfsat omöjligt. Ingen extra energi, och inga näsdukar. Jag känner mig som ett djur som vet att det finns något gott i den där hålan, men som jag bara inte når. Ett snorigt djur.

Uppförsbacken varar ändå inte i evighet, sen är det nerförsbacke och jag förlänger stegen. Dock tycks under 60 minuter återigen lite avlägset. Hastigheten känns låg och jag är inte på topp.

Återigen gör jag ett hopplöst försök att dricka vid vätskekontrollen. Det blir mest att jag kastar upp vattnet i ansiktet och lyckas få litegrann av det i munnen. Snyggt.

När jag precis passerat skylten för 9 km står kusinen och kompisen där igen och hejar. Överraskat skrattar jag, undrar vad de gör där och räcker ut tungan. Hoppas ingen fotade det. ”Heja, heja, nu tar du det på under timmen!” ropar kusin. Jag tittar på klockan och konstaterar att det är på håret, men i och med att jag inte har någon exakt tid för när jag passerade startlinjen är det svårt att veta.

Peppen har en uppiggande verkan och jag förlänger stegen. Där är några stycken som jag legat ömsom bakom och ömsom framför som jag nu tar mig förbi. När jag kommer in på stadion ligger jag bakom en man som jag inte lyckas springa om. Ser mig omkring för att sondera terräng och kolla exakt var målet är. Med drygt 200 meter kvar hör jag heja-rop och upptäcker Hjulben som står vid sidan och klappar. Lägger in spurt-växeln och kommer över mållinjen jämsides med mannen som låg framför, då klockan står på 1:01 och något mer. Får medalj, banan och vatten. Tar av chippet och går och stretchar och väntar på Hjulben som duschar. Åker hem, sover och går på fest.

Söndag vaknar vi med baksmälla och när vi piggnat till kollar vi resultaten. Hjulben har lyckats sätta nytt personbästa då han kommit in på 37:19 (Plats 37 av pågarna). Själv har jag inget personbästa att slå, men har faktiskt gjort det på under timmen trots allt. 58:58 kom jag in på, plats 383 av töserna. Efter omständigheterna får jag vara nöjd, och jag har ett PB att slå till nästa gång.

Men oavsett vad får jag nog leva med att Hjulben hinner både stretcha och duscha innan jag är i mål.

Annonser
Det här inlägget postades i Löpning, Lopp. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Revidera mera

  1. Ping: Nyårskarameller / Resumé / Året som gick… 2010 helt enkelt. | Maradrömmar & Klassikertankar

  2. Ping: Inför Lundaloppet | Maradrömmar & Klassikertankar

  3. Ping: Seg tjejmil och kuperad bonusjogg | Maradrömmar & Klassikertankar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s