Löpkulturkrock

Vilande blogg betyder inte vilande vardag. Förvisso haft semester, men kom åt att springa även då.

Först Fuengirola, Spanien, där jag gav mig ut på en tur längs med stranden en vanlig onsdagkväll veckan innan påsk.

För dem som inte vet kan jag meddela att det är jobbigt att springa i sand, åtminstone för en asfalt/grus-löperska som jag. 5 km blev riktigt bra träning med sand varvat med strandpromenad. Och jag älskar verkligen havet… Lät mig fyllas av havsbris, tångdoft och vågskvalp, samtidigt som svetten lackade.

Naturligtvis var jag inte ensam om att ta en skön kvällstur i den sydspanska våren. Dock var jag uppenbarligen den enda kvinnan. Fick faktiskt några blickar som tycktes säga att jag inte borde vara där. Funderade först på om det kunde vara farligt att vistas ute som ensam kvinna på kvälllen, men nej. Borde jag bara tro att det var farligt? Eller borde jag över huvud taget inte springa som kvinna?

Den sista teorin dementerades när jag ett par dagar senare var ute och sprang på dagtid, då jag mötte både män och kvinnor på löptur.

Min nya teori blev att kvinnor på den orten i högre grad är hemmafruar och därmed ger sig ut på dagtid, medan männen tar sin löprunda efter jobbet. Det är nog den bästa teori jag har, och mot den bakgrunden känns det extra märkligt att jag blev uttittad på kvällen.

Hade jag varit journalist hade jag säkert tagit mig tid att kolla upp det lite om jag haft tid. Dock är jag varken journalist, eller hade särskilt mycket tid, i och med att jag åkte vidare dagen efter.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s