Nytt projekt – Ny blogg!

Som jag har hintat om ett par gånger har jag ett nytt projekt på gång och nu har tiden för avslöjandet kommit. Vad det är? Det kan du se på min nya blogg. Maradrömmar-bloggen får vila lite, men den finns alltid i mitt hjärta!

Hänger ni med vidare?

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Belöning: Backar i Bokskogen

Helgen har till stor del spenderats i lägenheten i Malmö, fixandes. De sista väggarna blir fina och jag rensar bland mina grejer. Vad hände med det papperslösa samhället? Inte är det hemma hos mig i alla fall.

När man fixat och fejat ett antal timmar har man gjort sig förtjänt av en belöning. Så vi åkte ut till bokskogen för att springa lite backar.

Inte helt oväntat var Bokskogen full med folk. Det var svampsafari, hundrastning, barnrastning, fotografering och allmänna flanörer. Alla njöt av indiansommaren.

Jag tog mig an milspåret och antalet människor blev färre ju längre bort man kom. Garmin hade lite satellit-problem och tappade kontakten 4 ggr under de första två kilometrarna. Dessa två kilometrar ansåg den dessutom vara 3,5. Stannade och tog lite mobilbilder emellanåt. Sprang om och blev omsprungen. En kille jag sprang om tog genast rygg på mig och jag tog det som en tävling. Hade honom bakom mig i ett par kilometer, sedan tog han sig förbi. Mot slutet sprang jag om honom igen, får medge att det kändes rätt skönt 🙂

Det var mitt första riktiga pass sedan halvmaran och förkylningen. Ganska jobbigt men också härligt! Blev behagligt mör i benen efter mina totalt ca 10,5 km (enligt skyltarna) på 1:01:06 exklusive fotostopp enligt Garmin. Fast jag tror det var någon minut mer.

På väg!

Vackra Bokskogen!

Njutningsfull löpning.

Lite höst är det också.

Har du njutit av sommarvädret idag?

Publicerat i Löpning | 2 kommentarer

”Jag har börjat LÖPA!”

Tidigare idag träffade jag en tjej som jag inte sett på några månader. Efter hej och kram tog hon tag i mig och utbrast ”Vet du vad?! Jag har börjat LÖPA!” Jag drogs genast med i hennes entusiasm då hon berättade att hon sprungit 5 km på 40 minuter och ”DOG!” men ändå vill hon fortsätta. Det gör mig glad! Inte att hon dog, då, utan att hon ändå tycker att det är värt det.

En annan kul sak med det här var att det var det första hon kände att hon måste berätta för mig. Att hon liksom förknippar mig med löpning. Mig? Jag som började springa förra året. Det har trots allt blivit en del av min identitet ganska snabbt. På ett positivt sätt, hoppas jag.

För övrigt fattar inte min kropp att det är oktober i den här värmen. Jag är totalt årstidsförvirrad.

Och så lite choklad på det.

Malmö Chokladfabrik - om Cathen själv får välja.

Publicerat i Funderingar, Löpning | Lämna en kommentar

Morgonjoggarnas samförstånd

Jag tog en liten testjogg i morse, för att kolla om jag var frisk nog. I trappen på väg ut mötte jag en granne som också var joggingklädd. Vi hälsade på varandra i samförstånd och joggade avslappnat ner för trappen. Väl ute blev vi båda stående i väntan på att våra respektive GPS:er skulle hitta satelliterna. Grannens elektronik blev klar snabbare än min och han försvann.

Eftersom det dessutom var mörkt ute fick jag anledning att inviga min alldeles nya reflexväst. Jag köpte den samtidigt som jag köpte mina kompressionstights från StartFitness. Det var lika bra att passa på när man ändå skulle betala portot, tänkte jag, och den verkade bra oavsett väder och kläder. Här hittar du reflexvästen, men den verkar vara slut för tillfället.

Rundan blev lugn och kort, men kändes helt OK. Ont i början pga träningsvärk från 90 utfallssteg per ben men så fort musklerna vande sig vid vibrationerna och rörelsen så var det lugnt. Yes, nu kör vi igen!

Fler som brukar möta grannar i löparstass?

Jodå, reflexerna funkar.

Publicerat i Löpning | Lämna en kommentar

Frosseri

Bara för att man tvingas ställa in sitt deltagande i Lidingöloppet behöver man ju inte avboka restaurangen på kvällen, även om man ätit gallette och crepes till lunch. Det finns heller ingen anledning att avstå möjligheten till delikat och rejäl söndagsmiddag. Att man sedan ska på konferens, inklusive en massa mat, på måndagen skadar ju inte heller.

Fast nu vill jag äta måttligt och sunt igen. Har förberett min davosgröt till imorgon, köper nog lunch på Blueberry och middagen… ja, det blir nog lite lagom spartanskt i alla fall. För hur god all restaurangmat än har varit de senaste dagarna så kan det bli för mycket.

Förkylningen då? Ja, den är kvar men inte värre än att jag kunnat komma ikapp lite i mina styrke-övningar á la Ketola. Jag har bland annat försökt skrämma förkylningen med kinesisk naturmedicin inköpt i Peking.

Crepe på 4 Knop...

Kinesisk medicin som inte ska tas av "old weak people".

Efterrätt på Proviant.

När frossade du senast?

Publicerat i Kost | 1 kommentar

Det bidde inget LL

Idag får jag äta upp något jag sa igår. ”Det skulle vara lättare om det var antingen eller, frisk eller sjuk, inte såhär mittemellan.” Jo, tack. I natt har jag vaknat av hosta, andningssvårigheter och av att Hjulben gått och lagt sig i soffan för att jag lät för mycket för att han skulle kunna sova.

Beslutet blev med andra ord lättfattat. Inga härliga kuperade 3 mil i det strålande höstvädret. Det blev en date med min Nosebuddy och snart blir det promenad så vi åtminstone tar tillvara på vädret.

Gårdagens surmin.

 

Dagens väder.

 Lycka till alla ni som ska springa!

Publicerat i Lopp | 4 kommentarer

Slutvelande och bakning

Snörvlande går jag runt och velar. Visst är jag typ frisk? Eller? Fast man ska ju ha haft en hel friskdag innan man springer. Men jag har ju inte ont i halsen. Den känns bara. Inte så mycket.

Springa? Inte springa? Kliar mig i huvudet och nyser lite. Tur att jag åtminstone redan är klar med Klassikern och inte beroende av just det här loppet.

Jag ska erkänna att jag hade varit mer benägen att ställa mig på startlinjen om det hade varit inne i stan. Lidingö är inte inne i stan. Det är en ö som är extra meckig att ta sig till när 40 000 andra ska göra det samtidigt. Lika meckig att ta sig från. Det är dessutom lättare att bryta ett lopp som går mitt inne i stan.

Bryta, ja. Liksom många andra vill jag ogärna ha ett DNF (Did Not Finish) i protokollet. Då är det bättre med DNS.

I mitt velande har jag i alla fall varit produktiv och bakat lite. Testade kompisens ”Lattemammans siktkaka” men degen blev nog lite för kladdig för det var stört omöjligt att platta ut kakorna. Halva degen blev kvar på mina händer och jag fick helt enkelt äta upp den. Nej, inte allt, men liten. Kakorna bllev fina ändå, och riktigt goda…

Men ska jag springa imorgon?

Amöba-deg...

...blev goda kakor.

Publicerat i Kost, Löpning, Lopp, Uppladdning | 2 kommentarer

Glömde ta i trä

Alla omkring mig har varit förkylda på sistone. Jag har skattat mig lycklig som inte drabbats. Generellt brukar min kropp vara bra på att undvika smittor. Visst, jag har haft någon halskänning någon morgon, men det har gått över i samband med frukosten.

Men så idag vaknade jag och hade en lite grövre halskänning. En känning som inte gav med sig vid frukosten. En känning som fortfarande inte gett med sig och som ackompanjeras av viss hängighet och varma kinder. Jag måste ha glömt ta i trä när jag gick runt och gladdes åt mitt immunförsvar. Nu kan jag bara önska att det här är borta illa kvickt så jag kan springa på lördag.

Det hjälpte väl inte att jag började jobba kl 07.00 idag, men nu är jag hemma och har proppat i mig vitlök (3 klyftor) och ingefära. Pappa drog även fram halsgurgel-flaskor från 80-talet. Han hade själv använt dem häromdagen så jag vågade. Lite sömn på det, så…

Vad gör du om du får halsont två dagar innan ett lopp?

Presenting: The Garlic!

 

Ljuva 80-tal?

Publicerat i Hälsa | Lämna en kommentar

Från pepp till opepp till superpepp

Efter halvmaran var jag riktigt taggad för Lidingö. Ville bara springa nu-nu-nu! Men jag behövde ju vila någon dag också. Särskilt eftersom smalbenen (benhinnorna?) gjorde ont.

En vilodag blev till två som blev till tre… Det var lite smalben och lite halskänning och mycket att göra och regn och ”f-n och hans mormor” (nej, inte riktigt så illa, men ni fattar).

Idag har jag ”råkat” äta en massa Non-Stop. Ifall någon trodde att jag fortfarande leker att jag har ett godisfritt 2011 kan jag härmed dementera detta. Mer om det i ett annat inlägg. Normalt skulle jag må psykiskt dåligt över detta frosseri, men idag gör det inget, för dagen har bjudit på idel goda nyheter. Mitt Non-stop-frosseri drog alltså igång innan de goda nyheterna, annars hade det nog aldrig börjat.

Ikväll kom jag i alla fall iväg på en liten mellanjogg. En kort, lugn, kuperad, i lerig skog… Härligt! Lidingö kan också bli en riktigt lerig historia men just nu gör det ingenting. Det kan bli ganska kul att halka omkring med en massa andra Bambis i skogen.

Yes, det här blir kanon!

Vad vill de ha sagt?

I väntan på Garmin. Jag ser lite skeptisk ut, men det är mest för att jag fokuserar på att hålla stilla så bilden inte ska bli suddig.

 

Publicerat i Löpning, Uppladdning | 1 kommentar

Halvmaran: Över förväntan!

Igår var det alltså dags för Stockholm Halvmarathon. Vi laddade med rejäl frukost, promenad och en kaffe på Sosta. Sedan velade jag in i det sista med vad jag skulle ha för kläder. Valet föll på mina helt nya kompressionstights från Orca. På så vis kunde jag testa dem för att avgöra om jag vill springa i dem även på Lidingö. Ja, jag sprang ju i mer än bara tightsen, förstås, närmare bestämt en turkosblå Nike-tröja, sleeves från Adidas och ett Batman-sweatband!

Vi hade grym tur med vädret, soligt och lagom varmt. Sleevesen kavlade jag ner medan jag stod i bajamaja-kö. Så begav jag mig till startgrupp F för att studsa runt lite i väntan på starten 16.25. Hjulben startade kl 16.00 så vi hade sagt hej och lycka till redan vid klädinlämningen. Jag var egentligen mer spänd för hans skull eftersom jag själv bara skulle ”ta ett långpass” medan han siktade på att persa någonstans under 1:23.

Jag lyckades med min första utmaning åtminstone, nämligen att inte låta mig dras iväg av tokruset i starten. Joggade lugnt utan att försöka sick-sacka mig fram. Garmin måste ha blivit smått utslagen av att vara bland så många av sina gelikar, för den hävdade att jag sprungit 1 km redan efter ca 2,5 min. Not so likely. Sedan kom vi till tunneln, och där var det självklart ingen satellittäckning. Men känslan var bra! Benen rullade på och det var mer ansträngande att sakta ner än att bara låta det rulla. Jag litade på känslan och tillät mig att springa om folk.

Denna sköna känsla höll i sig. Benen var pigga och andningen bra. Jag njöt av nuet: Musiken jag passerade, roliga skyltar bland publiken, medlöparnas budskap på tröjorna… När jag passerade skylten för 5 km hade det gått drygt 29 minuter och jag var ännu pigg. En kille i publiken stod med en uppmuntrande skylt som deklarerade att nu var det bara 16 km kvar.

Jag fortsatte i samma anda. Rycktes med i reggae och annan musik på vägen. Lät benen rulla på. Garmin verkade ha återfått kollen och visade konstant på km-tider på under 6 minuter. Så brukar jag inte springa långpass. Att benen inte kändes stumma berodde nog till viss del på kompressionstightsen. De gav mig även bra stabilitet i nerförsbackarna, och jag upplevde att jag relativt lätt kunde öka takten nerför utan att det blev jobbigt.

10 km passerade jag på precis under timmen och jag blev mer taggad. Jag som tänkt att under 2:15 skulle vara OK, nu började jag hoppas på bättre tider ändå.

Strax efter Slussen hände dock något. Plötsligt stompade jag fram och jag fattade inte vad som hände med mina ben. Jag blev lite yr och det tog några sekunder innan jag fattade att det var den lilla bilbro vi just sprang på som hade kommit i svängning av alla löparna. ”Oh shit!” utbrast jag samtidigt som en kille bredvid mig. En tjej sprang mot sidan för att hålla i sig. Det var en riktigt obehaglig känsla som höll i sig även efteråt. Jag hade yrsel i flera hundra meter. Ungefär här inleddes min allmänna svacka. Jag lät den komma, sa till mig själv att det gör inget om det går långsammare, bara jag håller mig springande. Nu började km-tiderna bli över 6 minuter och jag blev omsprungen av 2:00-farthållarna från startgruppen efter. Må så vara, tänkte jag, det blir nog bättre.

Svackan varade ett tag, men det var ändå tydligt att jag var betydligt piggare än vad jag varit på förra årets halvmara och på Tjejmilen två veckor tidigare. Jag passerade 15 km efter ca 1,5 timme men var vid 20 km efter lite drygt 2 timmar. Då lyckades jag ändå öka lite och på målrakan började jag spurta.

Då kommer nästa incident. Jag ligger i vänsterfil och en tjej snett framför mig får syn på sina kompisar i publiken. Hon börjar snedda in mot höger och när jag inser vad hon tänker göra är det nästan för sent. Hon slänger ut sin vänsterhand mitt framför mitt ansikte för att High 5:a sina vänner och tycks inte alls märka att det finns andra löpare omkring henne. Jag tvingas avbryta spurtandet och ducka bakåt för att slippa få en arm i nyllet. Några skrattar. Jag blir faktiskt ganska irriterad och så fort hon är färdig återtar jag spurtandet. Kommer i mål på 2:07:37, långt bättre än vad jag väntat mig. Även bättre än vad jag tyckte att jag förtjänade, baserat på träningsmängd och så.

Var det kompressionstightsen? Eller all Davosgröt den senaste tiden? Eller hade jag bara en ovanligt bra dag? I vilket fall hoppas jag att känslan är med mig även på Lidingö om en vecka.

Summa summarum

Top 3
3. Bajamajor längs med vägen
2. Människorna
1. Känslan

Bottom 3
3. Tunnel
2. Gungande bro
1. Tjejen som high 5:ade i mitt ansikte

Gav mitt sweatband mig styrka? Fint är det i alla fall!

Gjorde kompressionstightsen jobbet? Jag är jäkligt nöjd i vilket fall.

Och Hjulben då? Jodå, han klarade sitt mål och sprang på 1:22:41. Jag är stolt!

Sprang du? Hur var din känsla?

Publicerat i Kläder & utrustning, Löpning, Lopp, Målsättningar | 4 kommentarer